lördag 15 mars 2014

Att någon kan vara så fantastisk

"Är du och din tjej tillsammans varje dag?"
"Ee, ja, för det mesta"
"Det är bra"
???

"Är du här på fredag?"
"Ja, jag jobbar som vanligt på fredag"
"Okej, det är bra"
???

"När du har tid ska vi gå ut på parkeringen och flytta en sak från min bil till din bil"
"Okej..."
???

Jag fattade inte mycket mer än att nått var på gång. Kollegan kollade upp än det ena, än det andra med mig utan att förklara varför. Sen blev det då tid och vi gick ut till bilarna. Hon hade gjort iordning en hel middag med kurdisk mat! Till mig och min Sötaste! Hur underbart söt får man vara?!?

Ris, gjort på riktigt såklart. Inget sånt där torrt svenskt. Vinbladsdolmar och kyckling. Helt fantastiskt gott. Måste helt klart dra ur henne hur man kokar ris på riktigt. I vanliga fall älskar jag inte ris. Det just för att det är så torrt. Men det här! Inte ett uns torrt utan bara gott.
In i ugnen hemma för att värmas så hade vi fin middag till oss och 1:a Sergant Rosa. 

Bakgrunden till den här otroliga presenten är några doftpelargoner. Vi hade beskurit våra och fått en hel massa med skott. Jag tog med en drös till jobbet när de rotat sig. När kollegan fick syn på dem blev hon helt till sig! Hemma i Kurdistan gör de tydligen te på bladen. Men sen hon blivit hemma i Sverige har hon inte kunnat hitta samma växt. Och nu stod ett helt tråg framför henne! Det känns självklart att ge henne nya skott varje gång vi ansar våra. Tänk att något så vanligt som en doftpelargon kan göra någon så glad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)