måndag 28 april 2014

Jag är kär


Jag tänkte, då, att jag nog inte är en sån person som man blir kär i. Förresten blir jag ju inte så lätt kär själv. Men vad gör det? Visst längtade jag och visst kändes det jobbigt. Men jag hade ju så mycket annat som är helt fantastiskt och som inte alla andra har. Jag kanske hade fått det istället. Vänner som kunde lyssna på allt. Vänner som jag kunde vara jag med. Tid att åka på festival och tid att åka till andra sidan Atlanten i tre månader. Kärlek i en familj, en katt och ett hus som är helt fantastiskt. Vilka rikedomar! Mycket mer än många har, varför skulle jag ha rätt till mer? Jag hade till och med möjligheten att vara arbetslös när jobbet höll på att bli en vägg. Och tack vare det kom jag iväg inte bara två utan fyra veckor på det där lilla scoutlägret i Skåne för snart tre år sen. 

I en egen värld, stor som en mellansvensk stad, hände så mycket. Alla människor som blev nära och alla kramar jag kramade. Jag som brukar vara sån där som inte låter någon komma nära förrän jag verkligen känner dem och då har de oftast tröttnat. Eller blivit så mycket kompis att något annat kan de inte bli. Jag fick vara en del av mig som alltid funnits allra längst där inne. Jag lekte och skällde och grät och skrattade. Jag ledde och följde och styrde och vågade inte säga helt allt jag tänkte. Det är det som är scoutläger. Att våga allt för det händer ju ändå inte på riktigt och fega ändå för jag är ju fortfarande på riktigt.

Dagen innan hemfärd var en sysslolös dag med bara två timmars sömn. Lägret slutade med huvudet fullt av minnen av allt underbart som jag inte ville släppa tag om. Och på en liten plats satt en patrulledare i passagerarsätet medans jag körde henne vart än hon ville. Allt för att ha något att göra och hålla mig vaken.

Jag åkte därifrån med lättnad och sorg och oro för vad jag skulle göra nu. Då, i bilen hem, när jag kämpade mig för att hålla ögonen öppna tog hon inte mycket plats. Idag är det hon som kör. Hon tar mig till platser jag inte trodde jag skulle få. Platser jag nästan med lättnad gett upp om. En plats där jag är mer kär än någonsin och där jag känner mig älskad på ett sätt som inte går att jämföra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)