måndag 2 juni 2014

Systerlig promenad

Det är något särskilt med att ha en syster. Vi är på många sätt så olika men ändå vet vi precis allt. Det är inte alltid vi pratar så mycket, men till henne kan jag säga allt. Det är en sån självklarhet och trygghet. När jag var liten fick hon aldrig krama mig fast jag egentligen tyckte att det var det bästa som fanns. Med sina sju år mer i livet ramlade hon ibland in i mammarollen och jag var ju stor och kunde själv! Sen växte vi upp och blev jämngamla och vuxna på olika sätt. Och jag kramar henne gärna och länge.

Tillsammans flyr vi hus och barn ut på promenad i regnet. Hon går bara lite småraskt. Jag flåsar så jag knappt kan prata. Det känns skönt med egen tid. Jeansen blev blöta och kalla men vad gör det. Sommaren värmer ändå när vi spanar efter liljekonvaljer till matbordet. Hemma väntar en lurvig katt som kastar sig på rygg i ens knä och en systerdotter som väntar på sin tur.

Så där, i regnet och de raska stegen, möter vi ett lite skutt. En groda, eller padda (tror padda, den är ju knölig på ryggen). Alldeles röd.


Tur att den rörde sig så vi såg den. Tänk om vi trampat på den.p


Livet känns viktigt, allas liv. Även en liten röd padda på en skogsväg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)