söndag 14 september 2014

Befästa stereotyper

I dagens inredningshysteri ska som vanligt alla hem se lika dana samtidigt som de med en skön blandning av loppis och IKEA ska visa personlighet och avspegla de som bor där. Så då kommer vi till den stora frågan, hur ser ett regnbågshem ut? Syns det i vårt hem att här bor ett samkönat par? Självklart, vi vill ju ha ett hem som känns som vårt! Så där stilrent fast mysigt, ljust fast hemtrevligt. Åsså riktigt, riktigt Hbtq-igt. Det där som dagligen speglar vår identitet, vår enda identitet. För när man är regnbågsperson så är man ju såklart inget annat. Det vet ju alla som är lite trött på en för att man trycker upp sin läggning i näsan på dem.

Genom ytterdörren, såklart öppen för alla, kommer man först in i den ljusa hallen. Här finns en risk att man för ett ögonblick blir lurad. De vita väggarna och det trärena golvet skulle kunna finnas med i vilket annat blogghem som helst. Men sen tittar man upp mot björkskogstapeten och där är de. Två inramade Muminbilder.

På den första ser vi triangeldramat mellan Sniff, Mumintrollet och Snusmumriken. Sniff vill ha Mumin, Mumin trånar efter Snusmumriken och Mumriken vill ha friheten att välja själv. På den andra kan ni skymta TooTicki tillsammans med Muminfamiljen. Denna butchiga flata som får gömma sig i vintern. Tillsammans vinkar de av en båt full av fallosliknande Hattifnattar. Inte en sekund att TooTicki kommer sakna dem. Fast underhållande är de ju. Inte mycket hjärna dock.

Längre in duggar regnbågsflaggorna tätt. Oavsett vart man tittar finns de. I köket, i sovrummet, i ....eee... Nja, de var väl det.



Men vänta lite, vadå scout? Aha, oj, kanske finns det trots allt en identitet till i oss. 

Vi återgår till temat och fortsätter in i badrummet. Din? Min? De som bor här måste alltså höra ihop på nått sätt. Att de ska behöva skrika ut det så.

På spegeln haglar de politiska slagorden. Alla är lika värda, all kärlek lika värd och vackra är vi dessutom. Utan en tillstymmelse till smink i skåpen. 

Som ni ser, vårt hem är ett stående manifest över regnbågsidentiten. Ingen kan ta miste på vilka som bor här. Och då har jag inte ens nämt det inramade fotot på oss som uppenbarligen visar att vi inte bara är vänner.

Aaaaa, vad det är roligt att leka med stereotyper! En del lever vi upp till, en del trivs vi med, de flesta är bara just stereotyper. För hur visst finns det en och annan regnbågsrandig pryl hemma hos oss. De kommer som minnen av parader eller vänners presenter. Men det mesta annat är som hemma hos alla andra, en salig blandning av loppis, ärvt och IKEA.....

2 kommentarer:

  1. Ojoj, nu fick jag prestationsångest. Mitt hem är lika dela mysigt som stökigt vilket iofs speglar min personlighet då jag är dålig på att hålla undanplockat :-) Men sen då? Jag måste nog boka tid för lite psykoanalys så jag får rätsida på vilken läggning och identitet jag ska visa upp.

    Kul inlägg, gav mig nattens skratt. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod! Det är roligt att leka med ord och fördomar. Och roligt att få bekräftelse på att det roar andra oxå! Så tack till dig med =)

      Radera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)