fredag 12 september 2014

Nya funderingar

Jag tänker så här, om jag skriver ett inlägg på helgen och ett i veckan. Det borde jag väl få ihop? Jag börjar sakna bloggandet och responsen den ger. Äta, jobba, sova börjar bli vardag och tiden räcker till lite mer. Livet förändras och det borde bara behövas att landa i hur det är nu. För varför orkade mina föräldrar ha tid till mer? Vad var det som gjorde att livet var rätt lugnt för dem? Ska se om jag får till en jämnförelse;

Pappa - gick upp kl 6 varje vardag. Frukost och sen iväg till jobbet.
Jag - går upp kvart över fem, tar på mig och åker till jobbet.

Pappa - jobbade till halv fyra-ish och kom hem till dukat bord.
Jag - kommer hem runt 18, börjar laga mat.

Pappa - efter mat och sova middag hade han en hel gård att sköta. Hus och maskiner att underhålla, trädgård att sköta, väg att ploga, får att mata, träd att fälla.
Jag - efter maten landar jag i soffan med en skärm, smått stressad över att jag måste hinna duscha och fixa frukostmatsäck innan jag går och lägger mig.

Pappa - gick och la sig kl 21, släckte senast 21.30
Jag - går och lägger mig kl 20.30, däckar rätt med en gång utan att jag fällt ett enda träd eller sprungit någon orientering. För det han hann också med, pappan.

Pappa - helgerna gick åt till att fortsätta sköta gård, springa orientering och kanske vara bortbjuden på lördag kväll.
Jag - helg? Är det redan söndag kväll? 

Var timmarna längre för pappa? Vad tar min tid som inte tar hans? Eller kommer jag också få gjort en massa sen när jag väl kommit in i de här rutinerna helt? Kanske ska fråga han om han har lika mycket tid nu när han är pensionär.

FabriksSvensson-livet har ramlat över oss och vi stapplar fortfarande lite. Men det kommer bli bra. Och vi kommer få lugn och rutin.


Oavsett vad vi gör så mognar guldgula tomater och ramlar ner på gräsmattan. Jag samlar ihop dem och lägger dem på ett turkost fat på köksbordet. De som inte mognat på gren får göra det i solen. De är söta att se och söta att äta. Det känns som att plocka smågodis och stoppa i munnen.

Välkommen tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)