söndag 28 september 2014

Perioder

När jag var liten var det självklart att vara ute och leka, gå på upptäcktsfärd med pappa i skogen eller springa orientering. Sommaren innan sjuan cyklade jag och kompisen in till sjön och badade varje dag vädret tillät. Dit är det ungefär en mil. Uppför. 
Sen blev jag lat tonåring och inget var självklart längre. Visst visste jag att jag booorde. Ibland började jag träna genom att springa en sväng. Lika ofta slutade jag och hängde framför tvn istället. 

Som vuxen har jag haft år av hårt tränande med en kropp sim jag idag inte riktigt kan förstå hur smal den är. Och andra år när den där soffan har haft en större dragningskraft än jorden själv. Vågen visade lite mer och lite mer tills jag slutade väga mig. 

Rörelse har ibland varit lika självklart som då när jag var liten. Trädgårdsland har grävts, hus har renoverats, hajker har gåtts, paddlats och cyklats. Och cykeln har tagit mig till jobb, storhandling och vänner. 
Rörelse har ibland varit lika omöjligt omotiverat som då när jag var tonåring. Jag har suttit i bilen, jag har suttit på jobbet och jag har suttit i soffan. För hur ska jag orka hinna träna när jag väl kommer hem och är så trött?

Sen pajade magen och det ena motiverade det andra. Några stapplande steg i ett par gamla löparskor fortsatte och idag sprang jag 6 km i mina nya rosa! 6 km som jag trodde var typ 5 enda tills jag tittade på mobilen. Det var inte ens svårt att orka!

Igår vandrade vi i Vättlefjäll med scouterna. Inget maraton men det kändes underbart att efter inse, det här är inget jag behöver tveka att göra. För jag orkar ju. 

Vad vågen visar idag vet jag inte av den enkla anledningen att jag fortfarande inte har ställt mig på den. Men magen mår bra. Jag orkar med vardagliga saker. Att löpträna är kul och jag kan ha mina fancy regnbyxor igen. Min kropp funkar igen! Yeay!

Något som däremot inte funkar är att fotografera när filmrullen inte har fastnat ordentligt... Så något blogginlägg om hur Nikon F3 fick följa med till Vättlefjäll blir de er inte...

2 kommentarer:

  1. Hurra va duktig du är på att springa!! Woho!
    Och nej så trist, blev det inga bilder alls nu? Jag som sääääääkert blev bra på minst ett kort ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag veeeet, det var ju såklart bara bra bilder vi tog! Morr...

      Radera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)