söndag 12 oktober 2014

Måste man vara så principfast?

Det här är Assar. 

Egentligen är jag lite inte helt nöjd med Assar. Det har att göra med det där om att inte ha för många katter och kastrera de man har. 
Men när jag träffar Assar kan jag inte vara sur. Han är mjuk och piper och får plats i min hand. Jag lägger honom på rygg och låter han gnaga på min hand. Och när han somnar på mig är jag mallig så det förslår och ligger helt still för att inte störa. 

I Småland är katterna fler än här hemma och lurvigare. Cissi kurrar högt bara man tittar på henne, Esmeralda försöker upprätthålla nån slags värdighet och Doris tjurar. Assar är minst och Kerstin bara lite större. Hon påminner om sin bortkomna moster och vill inte kela. Men gömma sig i en låda går bra. 


Vi förundras och fascineras och försöker komma ihåg att umgås med de tvåbenta också. Systerdotter fyller år, det spelas Carcasonne och jag springer en runda med min Syster fast ingen av oss borde. Det är väl att kvalificera in som en bra helg. Vi diskuterar det här med bloggar och om hur det lätt blir att man visar upp bara en del av livet. Men det är ju den man vill visa upp och dela med sig av. Jag fortsätter att klappa katterna och på natten vaknar jag varje gång jag eller Sötaste vänder sig om på luftmadrasserna. Allt är inte perfekt. Men det är bra. Och vi har det bra. Vi har det väldigt bra. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)