torsdag 27 februari 2014

Klara!

Kag tänker INTE jämföra med sånna där som kan och har gjort förut. Det här är min första stickning med mönster i olika färger och det blev så attans bra

Ena sidan

Och andra

Gratis mönster från Drops. Och ullgarn som heter Peer Gynt och jag köpte för 10:- nystanet på second hand. Ooo, vad det blev bra. NÄSTAN så bra att det kan få bli lite vinter igen så jag får användning för dem. Bara nästan. 

onsdag 26 februari 2014

Ralf har skägget kvar

I dagens Aftonbladet finns ett filmklipp med Ralf Gyllenhammar. Utan skägg och mustasch. Och med långhårig peruk! Harreligen vad rolig han ser ut=D Framför allt peruken. Att han är mustaschlös är lugnt så länge han inte blir Mustasch-lös.

Ralf Rävhammar däremot har skägget i behåll. Och bär det med stor stolthet.

Han virkades för flera år sen när jag jobbade på en förskola. Vi skulle ha räv-tema och hade ingen rävdocka till samlingen. Kollegan tillverkade en handdocka som såg mer ut som en gris. Det var jag såklart tvungen att fixa till. Virknålen plockades fram och det enda rätt namnet på en räv är såklart Ralf. Grisräven döptes till Stam och det hände att de bråkade om sina gitarrer ibland. Något som barnen var duktiga på att reda ut åt dem.

Stam var duktig och ordentlig och lärde barnen om rävlyor, antal ungar och mat rävar äter. Ralf skrek högt att han är störst bäst och vackrast och minsann vill ha ett slott! Ibland var han olydig och det var alltid Ralf som fick skäll när barnen bråkade om vem som skulle få leka med honom. Jag menar, hur taskigt är det inte att leka med ett barn och som bara börja leka med ett annat?!? Man får ju faktiskt leka klart först och inte bara lämna en kompis.

När jag lämnade förskolan följde Ralf med mig. Han var nog trots allt inte så barnvänlig. Sen dess har han supit sig full på festival, haft triangeldrama med två älgar och bossat över tältbygge på stooort scoutläger. Nu vaktar han mest över mig när jag ska sova tillsammans med en Kotte. Och skägget är lika ståtligt som alltid.

tisdag 25 februari 2014

Svart är en fin färg

Pastell verkar vara en innefärg i alla dess nyanser. Jag bläddrar igenom den ena bloggen efter den andra och tänker "Ååå, vad fint. Så vill jag också ha det!". Jag beundrar andras inredningar som är pastelliga utan att bli pluttigulliga. Men jag är ingen pastellperson. För mig blir det bara romantiskt. Istället funkar vitt, svart och färg på riktigt. Kontraster, 50-60-tal och svart.

Krimskramsan blev inspirerad av Persiljas tevägg. Jag tycker också att den är jättefin. Den passar bara inte in här. Men istället för en vägg full av hyllor har jag en. Och den är svart! Såklart...

Och på tal om 50-tal innebär det en hel del teak. Iallafall i det här hemmet. Jag har precis påbörjat ett större projekt som innefattar just teak. Och svart. Men det tror jag inte jag ska blogga om förrän det är helt klart =)

Spirar

Små, små purjolökar sticker upp! Koooolt...=)

Jag är lika fascinerad varje gång. De där små torra fröna jag stoppade ner bryter jordytan med något sin gröna spädhet. Nu längtar jag ännu mer till vår och sommar.

Ett något större frö har också börjat gro.


En avokadokärna jag tror jag planterade innan jul. De tar tid på sig. Man tror att den är död. Funderar nästan på att slänga den. Då! Kärnan är knäckt och ut kommer ett skott =) Kan inte låta bli utropstecknena och smilisarna. Det är ju så koolt!! =)

måndag 24 februari 2014

Souvenirer som finns kvar

I mina fönster radas burkar och skålar av glas upp. De är fyllda med snäckskal och stenar från långt bort och nära. Jag minns strandkanter jag vandrat. Ögnat igenom drivorna efter den rätta snäckan. För det mesta tycker jag att jag är bra på det och ryggsäckens topplock fylls med minnen hem. 

I Kroatien kunde jag ligga kvar på sarongen och välja mellan välslipade stenar. I Thailand var skalen förvånansvärt små. Betydligt större var de på Skottlands västkust. Medan resesällskapet besökte whiskey-destilleri hittade jag min favorit i en snäcka stor att fylla min hand. 

På min längsta resa genom Sydamerika kom jag hem med minst antal. De fick inte ens en egen skål utan delar plats med svenska skal från speciella tillfälle och porösa lavastenar från Island.

Jag har varit på ställen på riktigt och burkarna och skålarna påminner mig om dem. De skryter inte för det är bara jag som vet var de alla kommer ifrån. Istället viskar de till mig om alla platser jag vill åka till och alla snäckskal jag ännu inte plockat. 

Det gör skillnad

Två vantar, två metoder.

Den högra stickade jag först. Visste inte hur jag skulle få med mig den tråden jag inte stickade med på ett bra sätt när jag kom till mönstret. Hittade på en egen metod där jag stickade var annan gång över den oanvända tråden och varannan gång under. Blev alltså att jag snurrade trådarna efter varje maska. Blev lite bulligt och knöligt men över lag helt okej. Det är ju min första stickning med mönster så de är de bästa jag gjort oavsett!

På den vänstra vanten provade jag metoden jag fick tips om. Efter var tredje maska i samma färg snurrade jag trådarna. Blev såååå mycket slätare och finare! Bra att lyssna på andra =) Särskilt Fröken Blå, tack för tipset på FB!

Vante nummer ett är nu upprepad ner till resåren och ska stickas om med var-tredje-metoden.

söndag 23 februari 2014

I framtiden

En dag kommer jag dra en grå och regnbågsrandig tröja över huvudet. Tänk om det är en regnig dag som kommer göra att jag och min tröja kommer lukta blött får. Eller om det är en dag när solen snabbt kommer göra att jag sliter den av mig igen när jag väl provat den. Kanske är det en isig dag när njuter av den extra värmen från ull nära kroppen. Inget av det vet jag. Jag vet bara att jag är på gång.

Inbland kan stora projekt få mig att tröttna innan jag egentligen tröttnat eftersom de ju aaaldrig kommer bli klara. Det har jag oroat mig inför köpet av garnet till den här tröjan. Men just nu njuter av stickningen i handen här och nu. Fortsätter det så kommer den där dagen att komma.

Det här är mitt bidrag till Borgmästarens utmaning "I mina händer".

Älskade slitvarg

När jag gick i fyran upptäckte jag att en kille i klassen som jag inte tyckte om hade likadan mysdress som jag. Sedan dess har jag använda jeans. Inte varje minut men jag hade länge den fasta inställningen att ska jag gifta mig nån dag så ska jag minsann ha jeans på mig!
Det finns inget som får mig att känna mig så snygg som när jag har på mig ett par välsittanda jeans. Eller så avslappnad som när jag har mina baggyiga. Jag köper mina flesta jeans på second hand för då är de inte lika stor belastning på miljön och passar plånboken. Dessutom är de redan lagom slitet mjuka. Jag kan alltid ha en betydligt mindre storlek på second hand-jeans än på nya. Fast det här är också en nackdel med jeans från second hand. När jag hittat ett par favoriter går det alldeles för fort till första hålet. Det är många jeans jag kämpat med att laga. Men har de väl börjat gå sönder är tyget så tunnt att det bara blir fler och fler hål.

Med lite sorg i hjärtat lägger jag favoriterna i pysselskåpet. Där får de ligga till sig innan jag klarar av att sätta saxen i dem. En dag i höstas blev det en hög lappar och två kuddar av tre olika jeans.


I den övre är jeanslapparna blandade med ett IKEAtyg och i den undre ett loppistyg.
För att få kuddarna stora och fluffiga har jag knött in två innekuddar i varje kuddfodral.

Jag gillar att kuddarna fyller mina soffhörn eller fungerar som stöd för iPaden när vi ser på film. Ytan är mjuk och len av det välanvända tyget. Samtidigt visar de upp en styrka i sitt slitstarka och med de två innekuddarna. 
Snart ska jag åka till favorit-second hand för att fylla på garderoben. Det är en skön känsla att veta att allt får en ny chans.

lördag 22 februari 2014

Linssoppa kan vara vacker

Det finns väl inget som skriker tråkig 70-talsvegetarian så som linssoppa. Torra tråkiga som inte kan tänka sig minsta lilla gott av några flummiga ogrundade skäl. Helt enkelt alla fördomar man kan ha om vegetarianer.
Själv kallade jag mig vegetarian i nästan tio år. Jag drömde om kollektiv, älskade second hand och naturmaterial. Allt det fula från 70-talet var precis det jag ville ha. Jag fick höra att man inte har något emot vegetarianer, bara de låter bli ens gräsmatta. Jag log lite snett åt de kommentarerna och tänkte "Sååå töntigt sagt".
Idag känns det som omvärlden har förstått det finns många anledningar att minska på köttet i matkassen. Miljön mår bättre, maten räcker till fler och vi mår bra av varierad hälsosam mat. Och linssoppa kan ju vara så vackert!


Tomat, spenat och heta kryddor från Indien. Receptet fanns i ICAs Buffé för några år sen, länk här. Som tillbehör hade vi fröknäcket vi gjorde i förra veckan. Mat man mår bra av att äta.

(Mitt eget köttintag har ökat markant de senaste två åren, tvärt emot vad det borde. Men det är för att jag slutade vara vegetarian och det ökar ju per automatik ens intag av animaliska varor. Istället för dåligt samvete försöker vi komma ihåg att äta vegetariskt ibland ändå fast vi inte är vegetarianer).

Gammal skåpmat

Jag är fullt upp i mina stickprojekt med både vantar och fintröjan. Inte så mycket nytt att blogga om alltså. Men eftersom jag pysslade även innan jag började blogga finns det en hel del gammalt att blogga om.

På en loppis hittade jag ett nystan med underbart turkosa mattrasor. Jag letade reda på min största virknål (7) och tänkte "här ska det bli fina grytlappar till köket!".

Harreligen vad tungt det var att virka. Mattrasorna var antagligen på tok för breda och nålen för tunn. Jag orkade ett varv, la det ifrån mig, virkade ett varv till några dagar senare och så vidare. Till sist blev den tillräckligt stor. Men på tok för tjock för att användas som grytlapp. Istället fick den tjänstgöra som grytunderlägg! Är jag väldigt nöjd med. Och se så fint den matchar duken =)

fredag 21 februari 2014

Kvickfix på fredag kväll

En tom TicTac ask i en grymt snygg färg.

Bort med etikett och på med snyggtejp.

Vips en snygg ask till säkerhetsnålar!

torsdag 20 februari 2014

För frustrerad

Dagar som dessa infinner sig inte pysselbubblan. Den där fokusen är total och allt annat försvinner. Mina tankar vandrar iväg och fastnar i undring om jag alls kan bli något när jag blir stor. Tre år på universitetet till pedagog räcker inte för Skolverket när det står Fritids framför. Att ta hand om mellanrummen har inte samma status som lärandet av lärare.
Där jag är här och nu är bra. Men om jag vill söka mig någon annanstans? Vad har jag för möjligheter? Björklund och Skolverket låter svaret vara luddigt och i min mage finns en orosklump.
Pysslandet är en fristad och mina vantar kommer bli klara oavsett. Varv efter varv blir klart även när tankarna är någon annanstans. Kollegorna i fikarummet säger att de är fina och jämför sedan historier från syslöjdens på högstadiet med mer eller mindre lyckade alster. Jag ler och tänker att allt är i förhållande till andra. Mina vantar är lyckade i mina ögon men inte lika bra som i deras. Jag kommer använda dem och är rätt mallig över att jag alls fått till dem så bra som jag har. Men de är steg ifrån att ges bort eller säljas till någon annan.


Den första blir lång och smal när jag kommit hela vägen upp. Jag lägger upp maskor till nästa och funderar på förbättringar. Att repa upp och sticka om har blivit något jag är bra på. Jag är lite stort över mig att det inte får mig att tröttna.

Jag vill tillbaka till pysselbubblan. Den är så befriande skön. Håller tummen för att universitetet jag gick på tänker klarare kring min utbildning. Jag vill få legitimation som Förskollärare och det borde väl inte vara så omöjligt?

onsdag 19 februari 2014

Harreligen!!!!

Jag har köpt garn för över tusen kronor! Hjälp... =)

Det ska bli en sån attans fin tröja som jag först såg på Kammebornias blogg

Mönster och garn går att köpa från Yll och Tyll.

Nu blir det spännande att se hur resultatet blir. För förhoppningsvis blir och inte o-blir det =)

tisdag 18 februari 2014

Något smått

I samma veva som jag köpte Do Redo-boken hittade jag en annan bok på samma tema, Baby cool.

Jag kunde inte låta bli eftersom den handlar om återbruk. Men jag hade varken egna eller andras barn att sy åt. Så boken blev mest en hyllvärmare. Jag har fortfarande inga barn men väl en hel drös med inspiration att rida på. Så boken åkte fram till resten av kjolen som jag använde till klänningen. Det blev en förklädesklänning.


Jag behöver öva på knapphål. Men den blev söt och helt användbar =) Kanske finns någon "andras" barn där ute i bloggvärlden som vill ha en klänning? 

Som på nytt

Jag har sett flera bloggare som har visat upp omsydda och tillfixade kläder. Och jag lusläste Do Redo-projektets bok, Konsten att slakta en tröja. En och annan vante och tröja blev det då och nu ville jag ge det ett försök igen.

En jeansklänning har hängt kvar i min garderob långt efter att min mått blivit större än klänningens. Jag tycker den är snygg. Somrig, enkel och inte så pluttigullig.


Nu gjorde jag en utrensning i garderoben och fick inse, som den är nu kommer jag aldrig mer använda den. Jag rensade även ut en kjol som hängt kvar av samma anledning.

Efter lite provande och mätande klippte jag ut en kil ur kjolen. Fantastiskt nog var kjolen lika lång som sidan på klänningen.

Tillsammans blev de en klänning med lite lagom större omfång. 

(Jag tog ett kort med mig i klänningen. Klänningen må blivit ha blivit snyggare, men jag ser lika dan ut. Har inte självförtroende nog att visa upp mig så på bloggen)

måndag 17 februari 2014

Försök ett

Efter en pillig start fick jag till väven som jag tänkt mig. Först trädde jag trådar från spik en på ena sidan av väven till spiken på andra sidan. Det behövs en varptråd mer än man tänkt antal pärlor brett. Pärlorna hamnar i mellanrummen mellan varje tråd.
Fäst en tråd till i en av spikarna och väv fram och tillbaka i början av ena sidan. Fyra varv är lagom. Trä sedan upp pärlor på tråden. Jag hade sex varptrådar och trädde därför upp fem pärlor. Lägg pärlorna under varpen.

Tryck upp pärlorna mot väven. Se till att det hamnar en pärla mellan i varje mellanrum mellan varptrådarna.

Trä tråden tillbaka genom pärlorna ÖVER varpen. På så sätt låses pärlorna fast.


Mitt första försök blev för kort. Hela min väv är lite för kort. Så nu får jag klura ut ett sätt att förlänga ändarna och sätta på nån form av lås. Har en hel del pärlor att pröva mig fram med =)

Planen fortsätter lite till

Det var det där med att vara lite mer nyttig. Vill ju gärna ha en glad mage. Svårt som attan men ibland så kommer jag igång! Ingredienser till raw food-fika har funnits hemma länge. Nu blev det äntligen av efter att ha blivit inspirerade av Runge form på Alla hjärtans dag. Tah-da!!!

Finfina bollar helt utan smör och (nästan) socker. Så attans goda. Jag modifierade Runges recept eftersom jag inte hade hasselnötter eller jordnötter hemma. Istället blev det så här:

1 dl sötmandel
1 dl cashewnötter
12 färka dadlar
2 mks kakao
1 tsk vaniljsocker
1-2 msk kaffe

Kör först nötterna i mixer till fint och blanda sedan ner resten. Kör till kletig smet.
Rullar bollar och vänd dem i kokos.

Inte helt Raw food, men nyttigt nog. Kanske kan man byta ut vaniljsockret mot vaniljpulver. Dadlarna är nog tillräckligt söta. Jag hoppas jag lyckas komma ihåg att göra fler bollar så kan jag experimentera lite.

Det här är ett andra bidrag till Sveas punkts utmaning Härmapan.

söndag 16 februari 2014

Fröigt värre. Fast på annat sätt

Så himla gott, och lätt, fröknäcke. Ett sånt där man undrar varför man inte alltid har en burk full av. Lika gott till frukost eller soppan som till snax framför filmen. Och väldigt lyxigt eftersom vi ju då inte får gjort det så ofta...

Receptet kommer från en kompis. Var hon fått det från har jag inte en aning. Kanske har hon hittat på det själv?

1 ½ dl majsmjöl
½ dl solroskärnor
½ dl sesamfrön
½ dl krossade linfrön
½ dl pumpakärnor
Lägg i en bunke och rör runt. Häll över:
1 ½ dl kokande vatten
½ dl rapsolja.
Rör ihop till en deg. Lägg upp på ett bakplåtspapper och tryck ut.

För att få det riktigt tunnt, lägg ett till bakplåtspapper ovanpå och kavla.

Strö över flingsalt.


Grädda sen i en timme i 150 grader.

Bryt i bitar. Och lägg i en fin burk, det förtjänar det =)

Gröna fingrar, med jord under naglarna

Det kanske är liiite tidigt. Men snön är borta och ibland kvittrar fåglarna. Jag vill få all känsla av vår jag kan få. Så idag åkte jord och frön fram. Vi började med att klippa isär några alla toarullar vi sparat under året.


Ett urdiskat köttråg fungerar som underdel på det här miniväxthuset. Jag fyllde toarullarna med såjord och vattnade.


För säkerhets skull stoppade jag ner två purjolöksfrön i varje rulle. Sen på med lock.


Willys säljer kött i genomskinliga tråg. Tillsammans blir det ju ett perfekt växthus! Än så länge har jag inte gjort några hål i locket. Jag tänker att det är rätt mycket luft i växthuset ändå. Och lätt att bara lägga locket på sidan lite om det blir för fuktigt. Skulle det ändå behövas hål gör jag några med hammare och spik.

Jag passade även på att plantera om några passionsfruktsplantor.


Jag sådde dem från frön jag pillat fram i en passionsfrukt köpt på ICA förra året. Sen har de levt en förtynande tillvaro eftersom jag inte riktigt orkat plantera om dem tidigare. De plantorna jag gav bort och som blev bättre omhändertagna har växt sig hur stora som helst. Jag hoppas de här kan ta sig nu också.

Det här är mitt bidrag till Borgmästarens utmaning "I mina händer"


lördag 15 februari 2014

Borde göra mer av det här

Min mage älskar mig inte när jag småäter sötsaker hela tiden. Och jag som är en sån godisråtta utan tillstymmelse till karaktär HELA tiden. Att det ska vara så svårt! Jag gör upp massa fina planer på hur jag ska få ordning på det. För jag vet ju vad min kropp behöver och hur jag kan fixa det. Det är inte precis det som är problemet...
Senaste planen smides igår. Sötaste hade köpt hem så vi kunde avsluta vår Alla hjärtans dags-middag med fruktsallad. Till hade vi Kesella vanilj och lite finhackad mörk choklad med pistagenötter i. 

Så himla gott! Smakade inte ett dugg nyttigt. Söt och fett och underbara färger och kändes lyxigt. Allt den där råttan begär. Fram för mer fruktsallad!

fredag 14 februari 2014

Jag fattar mig kort

Jag tycker om dagar. De hjälper mig att komma ihåg att stanna upp när allt bara rusar iväg. Och vad är det för fel på kanelbullar, godis och grandoftande paket? Eller hjärtan? =) Jag vill hinna tänka på alla som finns i mitt eget hjärta. Och tillåta mig att känna mig älskad.
Alla hjärtans dag kretsar mest runt eventuella partners och det kan svida när ingen sådan finns i ens liv. När jag var singel använde jag Alla hjärtans dag till att inse hur många olika typer av kärlek det finns. Mamma och pappa fick hemgjorda kort, jag åt middag ute med kompisar eller dukade upp restaurangfrukost hemma till nattgästen. Det fick dagen att kännas speciell istället för att svida.
Jag är inte singel längre. Jag är ett "&" i ett Svenssonliv och jag älskar det =) Den speciella personen i mitt liv är det bästa som hänt mig. Jag har inga planer på att överösa henne med geléhjärtan och små teddybjörnar. Istället blir det middag hemma och nära i soffan. Och paket! Med kort! =)


Dymo-texten i kortet är The Beatles "Hold your hand". Det var den första låten jag förknippade min Sötaste med. Pappret är ett cardstock med rosor på ena sidan och matchande grått på andra. Jag klippte ut ett hjärta och satte fast med den grå sidan ut på den mönstrade framsidan. Tejpade med washi-tejp. Inne i kortet satte jag Dymi-texten så den återger samma form av hjärta. Dekorerade lite med en lila penna.

Paketet innehöll ett par manschettknappar från Puss.se. En vääääldigt trevlig webbshop. 



Härmas på Alla Hjärtans Dag

Tant Ninette har ett helt underbart Youtube-klipp med instruktion på ett origamihjärtan. Det är hennes son som instruerar hur man viker. Han kom hem och hade lärt sig det i skolan. Otroligt bra förklarat =)  Ska se om jag lyckas få mina fritidsbarn att pyssla det samma.




Så här blev mitt:


Det här är mitt bidrag till Sveas punkts utmaning Härmapan


torsdag 13 februari 2014

Det bästa jag gjort

Tredje gången och jag har tagit mig en bit upp på mönstret.
Visst, lite pilligt att hålla koll på mönstret och två trådar. Men absolut svårast är vad jag ska göra av tråden jag INTE stickar med. Jag vill inte att den ska hänga löst på insidan av vanten. Tror jag har fått till en bra metod. Men ibland sticker den ut på framsidan. Hur gör andra som stickar mönster? Tacksam för tips =)

På en tråd

Tre träbitar från skapa-fritt-lådan, lite lim och två spik (och lite experimenterande därav alla spikhål på ovansidan) så blev det en pärlväv.

Gör inget att den inte är vacker. Det är vad som skapas I den som ska bli fint. Tänkte att några av de där pärlorna från second hand-lådan ska bli armband. Behöver hitta en bättre tråd än sytråd bara. Finns bjöntråd forfarande? 

onsdag 12 februari 2014

Tredje gången gillt?

Jag har varit sugen ett tag på att sticka något med mönster. Efter allt jag nästan massproducerade i stickatväg runt jul ville jag se om jag kan något mer avancerat. Har bara inte riktigt kommit på vad. Så blev jag inspirerad av Kammebornia.se till att sticka ett par vantar. Sista pusselbiten var garn jag hittade på second hand i veckan. Fem nystan med fint Peer Gynt-garn av ren ny ull =)

Jag började på ett mönster från Drops. Så här långt gick det bra:

Sen kom jag till själva mönstret och efter det har jag repat upp vanten två gånger. Nu är jag på tredje försöket. Håll tummen för mig =)

En bricka i spelet

Mitt livs första brickband är klart!

Det var mycket lättare än jag trott. Själva vävandet var som vilket vävande som helst. Jag bytte håll på brickorna ett par gången för att ändra mönstret. Jag hade ganska kraftig tråd och därför blev det lätt jämnt och fint. Det sim var svårast var att inte trassla ihop alla trådar när jag gjorde iordning väven. Kommer nog krävas en del tålamod med nästa väv. Har hittat tunnt ullgarn som jag tänkte göra ett långt band av. Om det blir bra vill jag nämligen dekorera en av mina medeltidstunikor med ett alldeles egengjort brickband =)

Vad jag ska göra med det här första provbandet vet jag inte...

tisdag 11 februari 2014

Pärleband

Det var ju det där med armband. Jag ville inte riktigt köpa en massa nytt material. Men när man köper på second haaand är det ju samma sak. Det är ju återbruk och en bra sak! Dessutom är det en bra sak med kontakter. En hel låda med pärlor i fina burkar blev min för 10:-. Den innehöll även tråd och lås.

Sen tog jag även tur förbi smyckeshyllan. Hittade ett trähalsband och ett böneband som jag gillade pärlorna i.

Efter att ha slaktat dem blev det tre armband i lite olika pärlning.

En bra början på det där skramlet runt handleden =)