måndag 31 mars 2014

Inrutat

Ni vet inte hur det såg ut innan, för det tog jag inget kort på. Men det är en ny låda!

Jag har jobbat med mitt grönsaksland lite varje år. Och i år har det redan blivit en ram till runt ena odlingsplätten=) Det kanske låter som ett litet jobb, inget att vara så attans stolt över. Men när jag gör det är det inte så attans litet. Först ska ramen skruvas ihop. Att såga till delarna är lätt, men jag och borrmaskinen är INTE kompisar. Förstår inte att det ska vara så svårt att skruva i en enkel skruv utan att slinta och göra krysset helt runt. Morr... Sötaste fick ha tålamod så det förslog med mig.
Sen ska ramen grävas ner. Och det ska alltid grävas lite djupare än man tror. Vi började på lördag men gav upp och blev inte klara förrän på söndag.
Men snyggt blev det och attans stolt är jag! Målet med sommaren är att få gjort en låda till. Om jag har material till det. Det är det gamla sovrumsgolvet som återanvänds som de långa brädorna börjar ta slut. 

Längst upp på bilden ser ni tvätt som hänger på tork. Ute. Det är vår och varm. Doftar underbart gott =)

Uppdaterad

Hur många gånger om dagen kollar jag sociala medier? Utan att vara beroende känner jag att det nog är fler gånger än jag vill erkänna... Det är både något skamligt och något taget för givet att vara uppkopplad och aktiv mest hela tiden. Fånen och paddan lockar hela tiden. De är avkoppling och avskärmning samtidigt som de öppnar en helt annan värld. Jag kanske inte pratar med kollegorna på rasten. Istället svarar jag på en kommentar från någon helt okänd här på bloggen, skickar iväg ett meddelande till en barndomsvänn jag inte sett på flera år och sätter för första gången en # i ett inlägg på Twitter. Vem vet vart det inlägget hamnar till sist?

Det är många jag inte skulle haft kvar kontakten med om Facebook inte funnits. Ändå är det lite skamligt. Som godis. Alla äter det, såklart. Även ganska små barn. Större barn tjatar och manipulerar om mer. Alla vet vi att vi alla vill ha mer. Men som vuxen ska man ha skaffat sig karaktär. Inte för mycket, inte fastna, inte bli beroende. Använde det till rätt saker. Vem nu som bestämmer vad som är rätt... För att svulla utan urskiljning är det lite sjukt med.
Riktigt vuxna har en bjudskål i en hylla. Godis som står där helt åtkomligt men inte äts av mer än någon kontrollerad bit då och då. Man kan ju inte hänga i soffan helt ohälsosamt hela kvällen.

Jag tror inte på fasta. Ändå tycker jag det är skönt med skärmfritt kvällar. Stunder när jag står emot helt och hållet och kanske lämnat skärmen i det andra hemmet. De är inte så ofta, men även jag behöver bevisa för mig att jag inte är beroende på riktigt.

söndag 30 mars 2014

Grattis!!!

Nu är det klart! Min finfina tävling =) Tack alla ni som deltagit, skrivit om den på era bloggar och tipsat varandra. Det blev 6 st som tillsist var med i tävlingen.


Nu är vi framme vid det spännande, vem har vunnit?
Jag hade en sån bra plan på hur dragningen skulle gå till. För jag kan inte sånna där fancy saker som att göra det på någon sida på nätet. Istället tänkte jag att Hjördis skulle stå för slumpen. För hon är katt och bryr sig inte det minsta vem som vinner. Ingen risk för favorisering där inte! Men när det väl var dax för dragning syntes det inte röken av det vita eländet. Det fick bli en klassisk dragning ur handen.

Jag valde att dela upp dragningen i tre utifrån vilken vinst ni önskat. För vad är det för vits med att vinna om man ändå inte får nått man vill ha? Det här behöver jag lära mig bättre inför nästa eventuella tävling. Det var lätt att dra igång en tävling och jag tyckte att jag hade klara och rättvisa regler. Men under tävlingens gång kändes de inte lika självklara. Jaja, får bli så här den här gången. Tar tacksamt emot feedback på hur man lägger upp en tävling så tydligt och rättvist som möjligt.

Katarina och Petra, ni hade önskat tygkassen (Petra, jag bestämde att du fick vara med i utlottningen till kassen för du skrev den först. Och jag ville ha folk att lotta mellan till varje sak =)
Och vinnaren är....:

Grattis Petra!

Sanna och Anonym, ni hade önskat jeanskrukan/korgen.
Vinnaren är...:

Grattis Sanna!

Sen slutligen den mest (minst :P) spännande dragningen. Ska mamma Malin eller moster Elin Maria vinna tunikan?
Vinnaren är....:

Grattis Malin!

Nu kommer nästa klurighet, jag ska ju få tag på era adresser och skicka vinsterna till er oxå! Återigen en del jag inte tänkte igenom helt och hållet. Men några av er skrev ju era mailadresser. Ni andra har bloggar så jag ska nog få tag på er. Har ni inte hört av mig får ni väl hojta här =)

Tack igen alla som var med. Hoppas vintsterna kommer er till glädje. Kanske blir det en tävling igen nångång. =)

Inget mörker

Jag kan inte riktigt sätta ord på varför Earth Hour skulle vara bra för miljöarbetet. Det är minimalt med energi som sparas och vad budskapet säger vet jag inte riktigt. Men det är mysigt. Och gör det något bra är det ju inte ett dugg besvärligt att göra. 
Jag tycker miljöarbete är viktigt. Förut var jag mer engagerad än jag är nu, men jag tror ändå att jag har många bra vanor. Jag återbrukar gärna och försöker att inte konsumera så mycket. Sopsortering är självklart och kan jag gör jag det miljövänligare valet. Min största bov är bilen. Jag visste att jag skulle göra mig beroende av den när jag flyttad mil ut på landet. 

Även om jag inte vet helt varför så är det helt självklart för oss att vara med på Earth Hour. Det blir en timme för mys och kanske lite eftertänksamhet. Vi insåg snart att vi skulle bli rastlösa av att inte kolla mobilen. Men sen försvann timmen snabbt när jag började läsa högt ur "Farlig midsommar" av Tove Jansson för Sötaste. 

Jag tror det är arbetet före och efter timmen som är det viktiga. Så att fler får vanor och inte behöver tänka efter och ta ställning hela tiden. Jag hoppas jag göra många rätt även om jag vet att jag kan göra många fler.


Hoppas alla hade en mysig timme, lampor tända eller inte. Och släckte du inte då kan du ju göra det nån annan gång istället =)

lördag 29 mars 2014

Hela dagen

Solen sken ute när jag lämnade Sötaste sovande i sängen. Jag ville släppa in vår och värme men oroade mig att det skulle väcka henne. Fick räcka med att släppa in Hjördis.
Tog mig an linoljefärgen. Ett lager till i hallen. Nu syns inte tapetkanterna så mycket. Men kanske behöver jag måla en gång till för det är fortfarande lite flammigt. 

Sötaste kom upp och dörren öppnades. Vi åt brunch på altanen och insåg hur attans bra vi har det. Besöket som skulle komma blev hemma med sjuk häst tyvärr. Men jag hittade min kompis spaden så nu är det grävt lite här och där.

I år längtar jag till att kunna skörda egna potatisar och morötter. Tidigare har det varit att så fröna som varit roligast. Senare på sommaren glömmer jag bort att jag har en massa ätbart...

Grillen åkte fram och dagen avslutades med en doft av kol och marinad. Tyvärr hann glöden falna för mycket innan jag hann ut med marshmallowsen.

De är ändå roligare att grilla än de är goda att äta så jag klarade mig bra med tre. Och kanske orkar jag ställa mig och baka godaste Banana Bread som vi fått recept på. Då blir det efterrätt ändå. 

Lättroad

Tänk vad roligt man har när man blir glad för små saker. Kolla, det finns LILA disktrasor i förpackningen!

Jag blev alldeles glad =) En av dem hamnade omedelbart på diskbänken.

Bloggen och bloggläsandet har öppnat mina ögon för detaljer och små glädjestunder. Jag blir med medveten om vad jag väljer och vad jag vill ha. Ganska stor skillnad från min förra blogg (som är borttagen så det är ingen idé att fundera på att läsa den). Där fick jag utlopp för allt mitt gnäll i långa vindlande texter. När jag hade något kul att berätta tog det oftast inte mer än två rader. Och mitt liv förändrades så till sist var varje inlägg två rader långa. Inspirationen försvann helt i en rosa dimma.
Jag är glad över min rosa dimma, som fortfarande finns kvar =) Och ny inspiration till en annan typ av bloggande kom. Vad är det som har hänt med en människa när hon ler sig lycklig över lila disktrasor och skriver ett blogginlägg om det? Oavsett vad det är så är det något attans bra iallafall =)

fredag 28 mars 2014

Jag hoppas på tur

Är utlottningar på bloggar ett vårtecken? För solen skiner ute, barnen får byta vinterjacka mot tjocktröja och jag har hittat en till utlottning. Den här gången är det Kolossalt Pyssligt som fyller ett år. Hipp, hipp, hurra!!!!
Födelsedagsutlottning 2

Man kan vinna ett kit med material och bok för att skapa egna kort. Något jag VERKLIGEN skulle behöva. Det är några födelsedagar här fram igenom och min fantasi vad det gäller kort är sååå dålig. Behöver all inspiration jag kan få =)

Kolossalt Pyssligt är en bra blogg med många roliga idéer. Jag var med i hennes utmaning "Någonting sytt" för ett tag sen. Väldigt roligt att se sina skapelser på en annan blogg när hon sen hade vernissage.
Jag gillar färgerna och stämningen i bloggen och även om jag inte norpat någon idé rakt av än har den inspirerat mig flera gånger till att sätta mig att pyssla något.

Håll tummen för mig nu!

Jag gör så gärna reklam

Borgmästaren på sin blogg "Mitt hem är min borg" haft en utmaning varje söndag där man kan visa upp vad man har i sina händer. Jag har varit med några gånger och det har varit kul! Nu har hon som final en utlottningar två fantastiskt fina tenntrådsarmband. 

Jag ska försöka vinna dem och sen gå och fjäska in mig hos nya grannen hemma. De har precis fått en dotter och de här armbanden skulle passa fint till mor och dotter. 

Det är intressant det där med grannar. När jag var liten sprang jag och knackade på hos alla. Jag tänkte inte så mycket på att mamma och pappa inte självklart umgicks med alla runt omkring. Det räckte att jag gjorde det och fick godis och uppmärksamhet. Min efterhängsamhet gav mig till och med en extrafamilj som är viktiga för mig även nu. 
Sen flyttade jag till lägenheter i stan. Många grannar var trevliga och vi kunde stå å tjöta en bra stund i trapphuset. Men det fanns en osynlig gräns. Man gick inte in hos varandra. Mitt pinsammaste minne var när Hjördis sprang in hos den unga killen-grannen och gömde sig under hans säng. På nattduksbordet låg en rätt porrig tidning... Mer än jag ville veta om honom.

Nu är jag tillbaka till landet och den plats där det var självklart att klampa på. Några av grannarna finns kvar och de är en trygghet. Vetskapen om att det bara är att knacka på gör att jag aldrig känner mig ensam. Men de är äldre nu än då. Jag inser att jag inte har dem kvar där i all evighet. Och nu har det flyttat in nya grannar i några av husen. Jag vill att mitt Lonelyfield ska vara fyllt av samma trygghet som jag känner nu. Därför planerar jag noga mina steg. Jag vill inte bli den där creepy personen som går över gränsen i lägenheten. Men ge och känna att behöver någon hjälp eller sällskap så finns vi här. 

Vinner jag armbanden ska jag gå bort och knacka på. Säga hej en gång till och berätta om just det där fantastiska att bo på landet där inga lägenhetsgränser finns. Kanske kan jag börja något. 

torsdag 27 mars 2014

Fancy

Alla förtjänar en konferens lite då och då. Jag är nöjd med en om året när den är på en plats där det är fri tillgång till kakfatet. Kan avslöja att jag åkte hem smått illamående av allt socker... =)

Jag har många tankar fram och tillbaka när det gäller det här med ordet "hälsosam". För vad sjutton är det? Jag är helt övertygad om att våra kroppar är fantastiskt skapade att klara både än det ena än det andra. Därför går jag inte med på att det skulle vara så himla hälsosamt att svälta t.ex. Klart kroppen klarar det, kanske till och med inte skadas av det. Hur skulle vi annars ha överlevt som art genom istid, vandrarliv, medeltidsvintrar och krig? Och allt prat om socker. Klart det inte är nyttigt. Det innehåller ju inget annat än kalorier som inte ger kroppen något. Men att vi skulle dö av en smula i smaksatta teer? Hela debatten är alldeles för svart eller vit. Självklart, det är ju det som säljer i media... 

Media kan jag koppla bort. Aftonbladet är roligt att läsa men jag skrattar åt när det blir för typiskt Aftonbladet. Det är svårare att koppla bort när media blir sanningar i personalrummet och kompiskretsar. Då har jag lust att skrika "SLUTA"!!! Hela diskussionen blir skev och ätstörd. Och min mage värker av mer än socker när det blir just ätstört. 

Jag vet att min kropp är i för dålig kondition. Jag vet att jag mår illa när jag äter för mycket onyttigt. Jag vet precis vad jag ska göra åt det. Men vad är hälsosamt? För min extrakilon tror jag inte är ett dugg ohälsosamma. Det är andnöden när jag går i trappan som är det. När mår min kropp bra? Mentalt mår den bra hela tiden. Räcker inte det? Jag tror det är hälsosamt.

God morgon

När frukosten är klar och tänderna borstade går jag in och läggar i ordning täcket på sängen. Jag vill inte påstå att jag bäddar, så noga gör jag det inte. Men jag drar upp täcket på Sötastes sida så det blir slätt. Sen går jag över till min och gör samma sak. Efter det kan jag sträcka mig på tå och haka upp sovrumsgardinen. Den rörelsen gillar jag bäst. då är jag vaken och redo för dagen. Kanske skiner solen och jag får en första bild av hur dagen kommer bli.


Jag är fortfarande hemma och det jag ser är gårdsplan och åkrar jag känt hela mitt liv. Det där med meditation är något jag vill tro på men har svårt för när anda pratar lyriskt om. Men jag har ändå min meditation i miniformat.


Utsikten ger en lång inandning och stressen följer med ut. Det är här jag bor. Det är här som är hemma. Och här vaknar jag och hakar upp min gardin.

onsdag 26 mars 2014

Inte samma dag

Vi bryter ju norm alla andra dagar så varför inte idag? Jag har berättar tidigare att jag tycker om dagar. De hjälper mig att komma ihåg. Och dagens kom ihåg är attans gott! Men styras utav norm ligger inte riktigt i min natur så det blir när det passar. Våfflor!!!

Jag använder ett så busenkelt recept att jag inte förstår varför man alls köper mix. Det är ju till och med krångligare. Mitt recept kommer från klassiska Vår Kokbok.

Smält 100 gram smör. Låt svalna.
Vispa ihop 4 dl mjölk, 1 tsk bakpulver och 3 dl mjöl. Häll i nästan allt av det svalnade smöret. Resten kan du använda till att smörja våffeljärnet med. 

Chokladsås, banan och grädde är sååå gott till =) Sockerråtta, jajjemen!

Tove

Jag har lärt mig om Finland. Tänk vad mycket det finns att veta om ett land så nära. Det är så lätt att tänka att våra grannländer har jag ju koll på. De är ju typ som Sverige. Jag har läst och hört om hur det var i Sverige under andra världskriget. Mörkt och skrämmande och snålt med mat. Och på andra sidan sjön fanns ett land där allt var värre för där var det krig. På riktigt. I Tuula Karjalainens bok om Tove Jansson läser jag om hur det var näst intill landsförräderi att vara emot kriget. Trots att det dödade. Tove stod emot allt det och fördömde att både finska, ryska och tyska unga män skulle dö på det sättet. Hon målade och argumenterade och blev till och med ovän med sin far för att få vara fri att visa sin åsikt. 

Jag fortsätter att läsa och blir bara mer och mer fascinerad av denna kvinna. Frihet var viktigt på ett sätt jag helt kan hålla med om. Hon ville styra sitt liv själv. Inte genom en äkta man, inte genom trender inom konstkretsar och inte, som ovan, genom vad familj tyckte. Jag vill inte heller tappa bort mig själv och jag vill att mina val ska vara mina. Lättare sagt än gjort eftersom vi är de sociala varelser vi är. Men jag hoppas iallafall.


Tänk att leva på en tid när man analyserar sin "lesbiskhet". Som om det vore en egenskap. I mitt eget huvud försöker jag pussla ihop hur HBTQ ska bli helt normaliserat. Och hur jag själv ska sluta fundera på det. För hur ofta analyserar heteropersoner sin heterosexualitet? Tove stöttade och hjälpte andra flator i sin närhet. Hon var öppen med sig själv utan att komma ut för media. Hon tyckte säkert att allt skvaller och förtal var jobbigt, men hon struntade i det. Hennes liv var hennes och hon hade inget att dölja.

Jag är glad att jag lever nu. Och jag är glad över att en sån person som Tove Jansson har levt.

måndag 24 mars 2014

Vilken Shock!


Vad mer att säga? Underbart skyltfönster inne i stora staden. =)

Senaste åren har det gått som en trend i HBTQ. Pridefestivalerna poppar upp i minsta håla och tidningarna älskar alla kränkningar de kan få skriva och rasa om. All uppmärksamhet gör mig glad. Folk reagerar, folk ser. Det är inte bara jag som förstått. Jag tycker om att det har blivit politiskt inkorrekt att skrika "j-a bög!". För även om någon fortsätter att tänka det tyst kan den personen tillslut lära sig med tiden. Och jag slipper få en klump av olust i magen. Den stora världen där ute går både framåt och bakåt men trenden i Sverige känns rätt. Det blir mer vardag och självklart. Det kommer nya ord och nya tankar för att få ihop det gamla trygga med det vi idag har insett. Hen gör språket mer flytande och låter hen andas ut när hen slapp hamna i fel fack. Barn har trygga, fina föräldrar där pappor också går att ringa och vi skrattar åt ordet "homobröllop". För vadå, vi kallar det ju inte för en homolunch eller homobil. Det är bröllop, lunch och bil såklart! 
Kommersiella krafter har insett att det säljer att vara HBTQ-vänliga vilket gör att vi handlar som aldrig förr men utifrån samma villkor och samma mördande reklam. 

Men frågan är vad som händer när trenden går över och det är något annat alla engagerar sig i. Jag tror och hoppas att skillnaden främst blir att kränkningarna sköts av HomO och polisen istället för Aftonbladet.se. För jag hoppas att en trend gör folk just engagerade och medvetna så att de sen har skaffat sig vanor när trenden är över. Festerna kommer bli mindre regnbågsfärgade och mer färgglada i allmänhet. Vi kommer ha lärt oss att lyssna på människan och hittat många många fler fack att stoppa in omgivningen i. Jag vill få en framtid med vardag för alla. Att sticka ut ska få vara ett val, inget ditt normbrytande tvingar dig till.

Jag älskar Prideparader men den dagen vi inte längre behöver dem är en bra dag.

För de i framtiden

Vi har lämnat minne i väggen. Någon kommer nångång riva i den där slitna gamla hallen hallen med sina vita väggar. Ovanför dörren till köket kommer de hitta en skatt.

Jag vill finnas i närheten då, som ett spöke som håller andan. De kommer fnissa åt vad vi tyckte vad roligt då och fascineras över de vackra bilderna. Kanske har poängen i nån stripp försvunnit ner i en mus mage. En gulnad sida hamnar bakom glas som inredning i det nya fräscha. För att inte glömma bort historien och de där två knasbollarna som bodde här innan.

Eller så är det vi som river. Och utropar till den andra "kommer du ihåg!?!" =) Undra vad vi har för tanke då. Och vad för allt vi varit med om. Bara Nemi vet.

Ingen vinter här än iallafall

På Facebook och bloggar har jag förstått att vintern kommit tillbaka på många håll. Här håller den sig trevligt på avstånd än så länge. Det växer fint både inne och ute.

Tulpaner i kruka. 

Vitlök! Kommer bli så koolt att skörda.

Påskliljor. Alltså inte inte snödroppar. Vilket var vad vi trodde att vi grävde upp hos Sötastes föräldrar. Ops...

Vi grävde ner en hel drös med lökar i höstas. Riktigt schyssta för de kommer upp lita här och var!

Som krokusar. De blommar så de vet jag vilken typ av lök det är. Resten blir en glad överraskning =)

söndag 23 mars 2014

Påminnelse

Förra söndagen la jag ut en finfin tävling med finfina priser. Om en vecka är det dax för dragning och jag vill passa på att påminna!

Finfin tygkasse. Sydd av en panellängd från secondhand, spets från en secondhand-duk och lite satinband köpt på TGR i julas. Perfekt för storhandling eller som väska som får plats med det mesta.

En klänning i storlek 74-80 cl. Sydd av en kjol jag haft som är köpt på secondhand. Snack om många liv! Kantad med diverse snedremsor från gömmorna.


Och slutligen en kruka/förvaringskorg sydd av ett par avlagda jeans. Fodrat med second hand-tyg och spets från samma duk som spetsen på tygkassen. Inuti har jag fodrat med en plastpåse för att den ska bli vattentät. Med det är lätt att sprätta bort om man vill ha den till något annat.


För att vara med gör du ett inlägg på din blogg med en länk till det här inlägget (eller inlägget från förra veckan). Sen kommenterar du det här eller förra veckans inlägg och lägger med en länk till ditt inlägg.

Har du ingen blogg kan du vara med ändå. Tipsa en kompis om tävlingen och skriv i kommentaren vem du tipsat. Hen skriver också en kommentar och berättar vem hen blivit tipsad av så är ni båda med!

Har du kommenterat förra veckans inlägg behöver du inte kommentar det här. varje deltagare får en "lott" i dragningen sen oavsett hur många kommentarer.

Oooo, tävling är roligt! Var med vetja! =D

Mot ljusare tider

Nästa steg i hallen. De lite smågulliga blommiga tapeterna som en gång sattes upp till en 4-åring som skulle få ett eget rum försvann under första lagret av linoljefärg. Vi har slipat och slipat och spacklat och slipat lite till.  Nu var det några små detaljer kvar. Som den lilla att plocka bort elementet.

Så länge man skruvat loss rätt mutter först så stannar allt vatten kvar i elementet. 
Nu gällde det bara att komma ihåg vilken som var rätt mutter. Spännande, spännande, spännande. Det är ju ingen pool vi försöker bygga =P Kan lugna alla, eller göra er besvikna (vissa kanske känner att en pool är precis vad det här huset saknar). Men golvet är fortfarande torrt och elementet står fortfarande vattenfylld på altanen.

Första penseldragen. Jag rörde och rörde i färgen. Ändå var den lite väl rinnig. Men det ska nog gå bra ändå.

Tillsist var alla väggar som gick att måla nu flammigt vita.


Varenda fläck med avriven tapet syns trots allt slipande... Men jag hoppas att ett lager färg till döljer det. Och pärlspontsväggen ser ut att bli attans bra! Den är viktigast. Resten av väggarna är nybyggda med gips så de går väl alltid att rädda med en vit tapet. 

Om en vecka åker nästa lager på =) 

Det här är mitt bidrag till Borgmästarens sista söndag med utmaningen "I mina händer". Fast det hade kanske passat bättre med "På mina händer" med tänkte på hur mina händer ser ut...

lördag 22 mars 2014

Mot sommaren!

Purjolöken har växt sig lång i sina små såkrukor av toarullar.

Det var dax att flytta till något mindre trångbott. De spanar ut på landet där de ska spendera sommaren.

Passade på att så fler frön. En gul busktomat som heter Ida gold.

Och lite vanlig gullök och oregano.

Är så attans nöjd med mina egenkomponerade drivhus. Köttråg från ICA i botten och köttråg från Willys som lock. 

Nått jag är mindre nöjd med är hur lätt det börjar mögla när man använder toarullar som såkrukor. Har fler det problemet? Finns det något att göra åt det? Det verkar inte skada plantorna, men så himla trevligt ser det ju inte ut.

torsdag 20 mars 2014

Inte för en sekund ska jag glömma

Jag måste vara en fantastiskt fin flickvän. För tydligen har jag förtjänat den här bästa vårpresenten =)

Nyutkommen biografi om Tove Jansson, Arbeta och älska av Tuula Karjalainen. 

Tove Jansson. Jag har bara kommit några sidor in i boken men är redan fast. Allt jag älskar med Muminberättelserna förstår jag precis vart de kommer ifrån. Och boken verkar vara en väldigt ärlig. Inget inlindat för att inte göra någon upprörd. Det känns på något sätt befriande i en nutid när allt sprids så fort. Allt ska kommenteras, tolkas, stoppas in i ett fack. Mitt första intryck av Tove Jansson (från tio sidor...) är att hon nog var väldigt ärlig. Det är Filifjonkor som övertolkar allt. Och Hemuler som bara hör vad de själva tänker. Tror jag får återkomma med en mer fullkomlig analys när jag läst färdigt boken. 

Inte bara texten är fantastisk. Hela boken! Ser ni vad fin den är! Den har en sån där textilig yta som gör att den känns genomtänkt. Och med Toves underbara bilder. Och så luktar den gott! Den luktar bok och nytt och läs mig. När jag kommer hem ska jag nog klappa lite på den. För det är just en sån bok. Man stryker med handen över omslaget. Bläddrar lite i den. Fastnar vid någon bild. Går tillbaka till där man var och läser en stund. Och sen slår ihop den och klappar lite till. =)

onsdag 19 mars 2014

Alla sätt är bra utom de dåliga...

...heter det har jag hört. Så vad gör man inte när garnhärvan ska nystas?

Jag har två händer - och de ska jag nysta med. Och så har jag ju två fötter! Inte precis den bekvämaste ställningen. Men ett nystan blev det. 

Det stora tröjprojektet framskrider sakta men säkert. Ett bakstycke är klart och mer än halva framstycket. 

Nu börjar jag oroa mig för en helt annan sak än att tröjan inte ska bli klar. Istället är det att jag gjort den för kort! Jag har mätt och mätt och ibland blir det rätt och ibland några centimeter fel. Gaahh, får nog ta och prova den igen.

tisdag 18 mars 2014

Blomuppror

Idag har jag köpt en ros för att hylla civilkurage. För jag hoppas att det skulle vara lika självklart för mig att stå upp och säga ifrån när de svagaste förnedras. Ägaren till blomaffären Tant Blomma reagerade när affärsägaren tvärs över gatan hällde vatten på en kvinna som satt och tiggde utanför hans affär. Eller, förlåt, han tvättade ju fönstret! För det vet vi ju alla att bästa sättet att få rent sina fönster är ju att kasta en hink vatten på dem! 

Jag vill inte på något sätt uppmana till bojkott av butiken med de smutsiga fönstrena. Det är inte det som är poängen. Jag var inte där när det hände så jag vet inte ens exakt hur det gick till. Det viktiga är att fortsätta våga säga ifrån när man ser något man tycker är fel. Vi behöver mer civilkurage och vi behöver bra diskussioner i sociala medier. När jag gick förbi där idag satt två kvinnor precis utanför entrén. Och jag tror, tack vare modiga människor, att fönstrena där i fortsättningen kommer att tvättas med trasa och skrapa istället för kaskader av vatten. 

Tant Blomma vågade och för det har hon blivit hotad skrev hennes son på Facebook. Och vips ställde sig de goda krafterna upp och visade att de är fler och starkare än de fega onda. Jag är glad att jag hade möjlighet att åka förbi och handla hos henne. Sötaste fick en ros i en ovanlig lila färg.


Hittade även två fina magneter.

Den vänstra berättade Tant Blomma att hon har hemma. Ytterst passande!

Frihet på en vägg

Jag brukar säga att jag inte är intresserad av konst. När någon placerar mig framför det och säger: "det här är konst, vad tänker du om det" är det tomt i mitt huvud. Möjligen får jag fram svaret "den är röd...?"
Vad som däremot är intressant är konstnären. Och vad den ville med sitt arbete. Jag tycker om historien. Särskilt om det finns någon form av protest eller politiskt med den. 
Graffiti kan vara en protest. Varför ska bara några få bestämma att betongen ska vara grå när några andra inte får bestämma att den istället ska vara full av färg? Om grafittin är en protest, dör den då om den får en tillåten plats? Eller gör det att budskapet hinner synas innan högtryckstvätten kommer dit? 
På Röda Sten finns väggar fulla av "Välkommen hit, här är din konsthall" På insidan hänger utställningar från världens alla håll som vågar ta ställning men också kräver ett aktivt val av betraktaren. Utomhus har inga öppettider eller inträden. Förmågor kan utvecklas, tillåtas, synas. 

Vi funderade inte på om det var fint. Vi blev varma mot den soliga väggen och såg hur någon stolt fotograferade sin nygjorda målning. De fanns där för alla. Jag gillar det. En plats att vara välkommen på. Men jag tänker att just grafittin behöver andra platser också. Förbjudna platser där människor kan få säga ifrån. Där den både glädjer och upprör. För vem bestämmer, egentligen, vad som är rätt eller fel att visa upp i det offentliga rummet?

måndag 17 mars 2014

Det där med semlor

Torr vetebulle, lite för stor mandelmasseklump och grädde som smakar lite kemiskt.

Eller hembakt vetebulle med ordentligt med kardemumma, saftig fyllning av smulad vetebulle och mandelmassa och grädde och ett fluffigt lager nyvispad grädde. Får jag göra som jag vill är semlor gott.

Glöm inte att vara med i min finfina tävling!
http://lonelyfieldpysslar.blogspot.se/2014/03/om-jag-skulle-vaga-mig-pa.html

söndag 16 mars 2014

Härmad

Utmaningen "Härmapa" på Sveas punkts blogg har legat nere ett tag. Det var en kul idé till utmaning. Den fick mig att ta tag i att göra en del av allt det där jag läser om och tänker "Det där vill jag oxå göra!". Nu får jag ta mig vidare på egen hand. Och utmaningen har startat mig så det ska nog gå bra.
Men vad jag vill berätta om är att jag har blivit Härmapad! Inspirerad av mina kylskåpsmagneter (som jag i min tur härmat från Fuldesign) hade 1:a Sergant Rosa gjort ytterligare en present till oss. 

Fyra fina kylskåpsmagneter av gamla knappar. Och här pratar vi gamla på riktigt-knappar. Inte gamla som i sprättade från HM-skjortan jag tröttnade på i går. Rosa har fått överta sin mormors knappsamling (eller om det var farmor, minnet hade fullt upp med att beundra magneterna när hon berättade). En del av knapparna är fulla av detaljer och stolthet. Självklart sprättades de av och lades i en burk när plagget de satt på var redo att kasseras. För inte så många generationer tillbaka var det ingen som tänkte på Återbruk. Det var en självklarhet. Kläderna kanske först syddes om till att passa någon annan. Sen blev de mattrasor eller lapptäcken. Slutligen hamnade de mellan timmerstockarna i husväggen som isolering. Och knapparna finns kvar i en burk. Som blev magneter. Och gjorde oss glada =)

Ägg i raka led!

Blonda lockar, stickning och pekar med hela handen. Det är en bra sammanfattning av 1:a Sergant Rosa. Hon kom med bussen och hade med sig ekologiska ägg. 6 st stora och fina med äggulor som är så gula som de ska vara. Och 6 små pytteägg. De nya hönsen är inte helt kalibrerade än. Äggen blir i alla möjliga storlekar, utan gula eller med flera.

Våra ska blåsas ur och hamna i påskris. Det där riset jag självklart kommer att komma ihåg att plocka in i tid i år. Det ska vara stort och yvigt och hinna få små spädgröna löv. Pytteägg i tunna trådar och en och annan fjäder. 
Påsken är egentligen ingen högtid jag har så stort engagemang för. Men den innebär fyra dagar ledigt och den innebär vår. Och det tycker jag om =) 

Om jag skulle våga mig på...

Jag har varit lite sugen på att ha en tävling här på bloggen. Vet inte om jag egentligen har tillräckligt många läsare för det, men jag provar! Antingen funkar det och en massa vill vara med. Eller så blir det bara någon enstaka, och tänk - om det är du så är du ju garanterad vinst! =)

Tanken är så här. Jag har en tunika/klänning i strl 74-80 cl som behöver nötas i sommarvärme av någon.

Och en fin tygkasse som är perfekt när man vill få ut en del av all plast i sitt liv. Det får plats många varor från affären i den. Och ihopvikt tar den inte mycket plats så ha den gärna liggande i din väska.


Slutligen är det ju vår nu och några fina vårväxter kanske kan passa i den här jeanskrukan? Den är fodrad med plastpåse så den håller nog hysat tätt. 

Hur gör man då för att tävla? Jo, skriv om min tävling på din blogg och länka till det här inlägget. Sen kommenterar du det här inlägget och länkar tillbaka till din blogg och ditt inlägg.

Har du ingen blogg? Tipsa en kompis om min blogg och skriv i din kommentar vem det är du har tipsat. När din kompis också kommenterat och berättar vem hen blivit tipsad av så är ni båda med i tävlingen.

Skriv gärna om du har något särskilt önskemål om vad du vill vinna. Sen drar jag lott om det hela (om det blir fler än tre tävlande alltså...). Oooo, tävling, det är kul!! Och tänk, det är inte alla som får gå omkring med en äkta Lonelyfield eller pryda sitt hem med en. Känn er exklusivt utvalda! =)

Söndag den 30 mars kl 18.00 kommer jag dra vinnarna! Tävla, tävla =)

lördag 15 mars 2014

Att någon kan vara så fantastisk

"Är du och din tjej tillsammans varje dag?"
"Ee, ja, för det mesta"
"Det är bra"
???

"Är du här på fredag?"
"Ja, jag jobbar som vanligt på fredag"
"Okej, det är bra"
???

"När du har tid ska vi gå ut på parkeringen och flytta en sak från min bil till din bil"
"Okej..."
???

Jag fattade inte mycket mer än att nått var på gång. Kollegan kollade upp än det ena, än det andra med mig utan att förklara varför. Sen blev det då tid och vi gick ut till bilarna. Hon hade gjort iordning en hel middag med kurdisk mat! Till mig och min Sötaste! Hur underbart söt får man vara?!?

Ris, gjort på riktigt såklart. Inget sånt där torrt svenskt. Vinbladsdolmar och kyckling. Helt fantastiskt gott. Måste helt klart dra ur henne hur man kokar ris på riktigt. I vanliga fall älskar jag inte ris. Det just för att det är så torrt. Men det här! Inte ett uns torrt utan bara gott.
In i ugnen hemma för att värmas så hade vi fin middag till oss och 1:a Sergant Rosa. 

Bakgrunden till den här otroliga presenten är några doftpelargoner. Vi hade beskurit våra och fått en hel massa med skott. Jag tog med en drös till jobbet när de rotat sig. När kollegan fick syn på dem blev hon helt till sig! Hemma i Kurdistan gör de tydligen te på bladen. Men sen hon blivit hemma i Sverige har hon inte kunnat hitta samma växt. Och nu stod ett helt tråg framför henne! Det känns självklart att ge henne nya skott varje gång vi ansar våra. Tänk att något så vanligt som en doftpelargon kan göra någon så glad.