söndag 30 november 2014

Nedräkning

Glad första advent!
Solen lyser kraftigare än första lågan. Jag tankar D-vitamin för att mota förkylningen. Morgonen vaknade med snuva och huvudvärk. Fortsatte med halsont och ett stålband runt pannan. Jag vill inte, jag vill inte vara sjuk. Jag vill springa...

Idag tänker jag inte vara förnuftig. Jag tänker fortsätta att gnälla...

lördag 29 november 2014

Kanske i Finland

Idag har jag lärt mig något nytt. I Finland firas LilleJul idag. Rivstart på julmyset helt enkelt. Det pysslade vi med här också. Kanske finns det trots allt en finsk anfader nånstans långt bort på mammas sida. 
Den stora grötgrytan stod på spisen hela dan och båda gamla och nya vänner slevade ur den. 

Till serverade vi vörtbrödsmacka med ost eller leverpastej, pepparkakor och clementiner. Brödet hade jag bakat! Alldeles själv. Enligt ihopaplockat recept. Först googlade vi fram ett recept. Sen bestämde jag att använda mammas recept. Mammas vörtbröd är ju ändå mammas vörtbröd. Så jag skrev ner det som behövde köpas på inköpslista. I mammas recept ska det vara porter och lättöl. I det här hushållet är vi nykterist och nästan nykterist. Även om jag vet att alkoholen försvinner vid gräddningen så kändes det lite konstigt att köpa hem sånt med alkohol i. Så när vi i butiken hittade vörtmix ändrade vi oss tillbaka till receptet från nätet. Men då hade jag inte rätt kryddor hemma... Så det fick bli lite egenpåhitt. Blev attans gott!
Helt klart julig smak. Men jag kommer inte kunna göra om det exakt nästa år eftersom jag just kryddade på en höft...

Bordet i mellanrummet dukades upp med pyssel för att dekorera julkulor. Attans roligt och fint blev det!

Lockade även oväntade pysslare. 

Dagen avslutades med en eld ute och korvgrillning. Det konstaterades att gurkmajonäs smakar som majonnäs med gurka i! Och att det är attans gott. Vanlig korvgrillning ska inte underskattas. 


Så nu är vi redo, nu kan det börja. Bring on the adventstid!

onsdag 26 november 2014

I dagarna tre

Nu ligger jag i min säng. Säng som i möbel med fyra ben och en lagom mjuk madrass. Visserligen en katt PÅ täcket som gör det svårt att krypa ner UNDER täcket. Så lite kyligt är det. Alltså, inte alls lika koolt som att ligga i sovsäck i en egenbyggd granriskoja men så attans mycket bekvämare =)

Tre år med den bästa som finns bör ju firas i tre dagar. Såklart. Vi säger att vi inte ska göra det större och större för varje år. Men när man har chansen... 
Först firade vi två dagar i Halmstad. Och idag, som är den egentliga årsdagen, firade vi i skogen. Typ 200 meter från huset har pappa huggt ner skog. Jag tycker egentligen inte om det. Skog ska stå upp ju. Det är då den luktar gott och är fin att gå i. Men han har återplanterat min pensionsförsäkring så då är det väl okej att han tar ner sin. 

Och det genererar ju GRANRIS. Och av granris kan man som sagt bygga kojor. Jag har gjort det hela mitt liv. Men det har inte Sötaste. Och man kan ju inte gå igenom livet utan att ha byggt en granriskoja. Så sagt och gjort. 



Riktigt mysigt inuti. Å svettigt sim f-n att släpa ris. Men vi fick till den hyfsat tät. Sen var det där med att sova i den... Vi hade till och med lånat sovsäck till mig (min är gammal och har gått över permanent från tresäsong till sommartid). Meeen, när man väl kommit in igen och duschat... Vi fortsatte firandet i soffan med chokladfondue istället! Kojan står kvar, kan vi sova i en annan natt. 

söndag 23 november 2014

<3

Det är inte riktigt än, men snart har tre år gått väldigt fort. Tre år med den sötaste människan som finns. Som får mig att känna mig båda trygg och pirrig. Med henne är allt så självklart. Det är så här det ska vara! Och vi har mängder av frågor kvar att ställa. 

Vi lämnade Hjördis och åkte till Halmstad med den enda underbara anledningen att bo på hotell. 
Där uppe, högst upp i mitten. Vita, lena hotellakan och klicket av nyckelkortet i en tyst korridor. Packningen över hela rummet, hur det nu hände. Skulle ju bara plocka upp en sak...

Halmstads gator var regnkalla och jag kände igen Gyllene Tiders vägbeskrivning till Harplinge. 

Middag på kvällen, drink i hotellbaren och sen snabbt upp till rummet för att byta presenter! Mina öron pryds av nya örhängen och Sötaste blev så glad över sitt timglas.

Idag satte vi länge med hotellfrukosten. Det gick alltid att plocka till sig något mer.  Att jag får göra det här med dig. =) Med dig blir allt fantastiskt. Hotellövernattning, middag med levande ljus, hotellfrukost. Och en fika i bilen på parkeringen. 

Tre år till. Minst <3

onsdag 19 november 2014

Jag gör visst

Jag tycker kvällar är bäst. När dagen och alla måsten är klara. Jag kryper upp i soffan med Sötaste. Kanske är alla ljusen tända, kanske har vi något gott. Garanterat har vi en skärm. Tiden surfar iväg och jag vill se nån bra film innan vi går och lägger oss. Det är varmt och skönt under en filt och elementen kluckar. Ikväll kluckar de extra mycket. När vi kom hem hade pannan stannat och det var 12 grader i huset... Så blir det när man slarvar och har glömt fylla på pellets. Nu saknar jag att kunna elda i den öppna spisen. Vi gör vårt bästa med mindre lågor i husets alla ljusstakar.

Vi var på loppis idag och hittade lysande bollar på tråd. Nu är hallen vackert vintrig.


Kanske kan inspirera ute till att bli mer kall och vit. Inte för att jag direkt älskar kyla och snö. Men det känns som att nu behöver naturen det. och jag vill få användning för de där dubbarna som råkar sitta på mina nya vinterdäck. Tittade inte riktigt efter vad jag beställde... ops. Men vi bor ju långt ute på den svenska landsbygden så nu när de ändå är där kanske det är bra ändå.

Pyssel då? Jorå, mer än nånsin. Men nu är det hemliga tider. Mycket av det jag gör får vänta med att hamna här. Och jag tog inga kort på det stora pysslet vi gjorde idag. StorC fick hjälp med att gör i ordning ett spelbord. En stor skiva täcktes med tjock filt och grön filt. Två byggbockar under och sen kan zombies och rymdvarelser breda ut sig. Jag kommer nog sitta bredvid och sticka. Förstår mig bättre på stock, säd och bä. Eller tåg genom USA.

Det är nog hemskt kallt under täcket. Men vi har fått idéer. så snart måste vi slita oss från soffan om vi inte ska sova bort oss imorgon.

söndag 16 november 2014

Inte så himla långt kvar

Ett av de bästa ljud som finns är när pappa startar traktorn i lagårn. Och motorsågen på avstånd i skogen. Inte helt logiskt eftersom jag helst ser att han låter skogen stå kvar. Men känslor är inte logik. 
Än så länge är det nya hygget täckt av grönt granris. Vi plockade ihop en hög och tog ner till huset. Det blev pyntade ruskor, en krans och rester att täcka grönsakslanden med. 



Grannen och Päronen blev glada för var sin ruska =)

onsdag 12 november 2014

En annan typ av bok

Vilhelm Moberg skrev en viktig bok. Alla borde läsa om hur olika svårigheter tvingade svenskar till andra sidan Atlanten. Och att trots att de var duktiga och ärliga inte alltid hade det så lätt att anpassa sig. Sen kanske det inte är kika lätt att döma de som idag tar sig till Sverige på samma sätt. En viktig bok men idag fick "Invandrarna" ett nytt liv på ett annat sätt. 


Jag skar loss pärmarna och skar till en hel hög med akvarellpapper i lagom storlek. Sen i med det i min fancy Bind-it-all. Blev en anteckningsbok till Sötastes Paracordprojekt.


Lite skev och ojämn, men attans kool. 

söndag 9 november 2014

Boot camp

Helgen är besök hos 1:a Sergant Rosa. Jag blir kär i en kokbok, vi värmer huset med värmeljus och promenaden i skogen är platt. Platt! Inte en backe nånstans! Här är slätten inte bara åkrar. Avsaknaden av höjdskillnader gör att jag når mitt mål och slår rekord. 
Det blev ingen military training, Sergant är förkyld. Men kilometrarna sitter bra i benen ändå. 

Vi pratar om att man borde göra det lätta oftare. En ryggsäck med termos och skorpor ger så enkelt en skön paus. 

På kvällen efter fantastiskt god mat pysslar vi med både det ena och andra och toppar med en onyttigt god chokladtårta. Men ingredienserna är nyttiga och receptet kommer från boken jag är kär i. 

Snart är det dax för bussen hem och jag är fylld av tillsammans, mat jag mår bra av och spring. Får se om det räcker till imorgon. 

torsdag 6 november 2014

Vad vårt hem är vackert

Jag är hemma igen och väntar på att något ska hända. Det är ett telefonsamtal bort. Livet känns lugnare bara av att veta det. Vi tar oss upp ur sängen först när hungern blir för stor. Krattar lite löv och täcker bäddarna med kryddor, jordärtskocka, vitlök och blomsterlökar. Jag hoppas på många maskar som drar ner näring i jorden. Men kanske hjälper vi bara sniglarna att klara vintern. Små snöflingor sticker i ansiktet när jag går och slänger trädgårdsskräp på tippen. Höstens första snö. Lite osäkert dalar den ner som att den vet att den inte är välkommen. Sommardäcken sitter fortfarande på bilen. Den här onsdagen var inte rätt onsdag utan vi får köra försiktigt fram till den 12:e. Stressnivån åkte upp och vi åkte hem. Hem till Hjördis på yllefilten på sängen. Hem till en städad hall där jag tänder ljus i den stora lyckan. Och hem till världens bästa soffa. Elementen kluckar och susar för att hålla kylan borta och vi hjälper till med te och levande ljus.






lördag 1 november 2014

Hett om öronen

Jag sydde mig en mössa. Det börjar kännas lite kyligt om öronen. Så där "man kanske skulle ha en mössa, eller?"-kyligt. Alltså långt ifrån yllemössor som lådan är full av.

Började med att slakta en av Sötastes t-shirts. Och, ja, hon hade rensat ut den =)
Mötte lite och klippt på frihand. Det ska se hemmagjort ut! Eller det var så mycket energi och engagemang som fanns..

Vända, sydde ihop och provade. Hade hoppats på att nederkanten skulle rulla upp sig lite snyggt. Men det gjorde den inte. Så jag fick fålla. Blev helt okej. 

Blev en till Sötaste också. 
Snabbt och lätt!