fredag 30 januari 2015

Balans

Jag är uppvuxen där jag bor. I nästan 21 år byggde jag kojor, smet ner till Älven, lärde mig köra moppe och svor över avståndet till allt som var vettigt. Sen höll jag mig borta i tio år. Allt för att hitta det där vettiga. Jag var hemma i två städer och en drös olika lägenheter. Vart jag än tog mig trivdes jag bra.

Någonstans började det krypa på mig. För varje gång jag hälsade på mamma och pappa blev det mer fel att åka hem igen. Jag har alltid sett mig själv i ett hus på landet. Och där står ju ett helt perfekt hus. På rätt plats. Mycket praktiskt behövde lösas och jag behövde bli helt färdig med där jag var. Sen kom dagen när mamma hämtade mig, Hjördis och de tre viktigaste flyttlådorna. Värmen var inte på i huset och jag sov på en tältsäng. Hjördis kröp upp till mig på natten och låg och lyssnade efter minnet av Farmor och Farfar. 

Det är här allt landade och aldrig har jag känt mig mer hemma. Jorden luktar så gott och det susar i de höga granarna. Vyn över Älven är så van. Jag ser de stora lastfartygen. Till och med på julafton dunkar de sakta uppför. 

Huset är nu mitt hem. Farmor och farfar finns som minne och inte som oumbärligt affektionsvärde i varje detalj. 

Här finns lugn, balans och allt det som på riktigt betyder något. 

Det här är min tolkning av Fröken Fotos fredagsutmaning Balans. Kika in på bloggen för att se fler vackra bilder på temat. 

3 kommentarer:

  1. Jag tycker det är så spännande att se och höra om ert hus och din/dess historia. Hoppas på mer sånt framöver.

    SvaraRadera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)