söndag 25 januari 2015

I mina händer

Söndag kväll och det är mörkt igen. Helgen går för fort... Varför säger man alltid så? För det är klart att det går fort. Helgen är ju bara två dagar och jobbveckan som är mer än dubbelt så lång brukar ju gå rätt fort den med. Livet rusar på och jag undrar över allt jag borde ha hunnit med, borde ha gjort och borde ha varit. Alla som är så lyckade, vad har de misslyckats med? Jag väljer att visa upp mina raw food-fudge, inte långresan vi aldrig åker iväg på. Ni får läsa om mil-rundor i löparskor men inte om jobbuppdrag jag aldrig vågar söka. Livet räcker ju inte till och helgen är för kort. Något misslyckas vi alla med.

I mina händer finns inga valkar av hårt arbete. Men en strävhet av allt jag vågar hugga tag i. Ute är det snö och minusgrader för första gången den här vintern. Vi ställer in höstens krukor i källaren.



Fröken Fotos fredagsutmaning får mug att vilja ta tillbaka kameran i mina händer. Men till en början blir det mest mobilkameran. Snart kan nog den analoga få rastas igen. 


Vi tränar och planerar för eget gym i lagårn. Skylten från lägenheten åker upp. 

Idag kanske ändå är viktigast. Sen kommer ändå. Och jag hinner det jag hinner. 

Hos Borgmästaren kan ni läsa om vad andra haft i sina händer i veckan. 

Och hos Marit kan ni se foton på vad andra gjort i helgen.

8 kommentarer:

  1. Tycker också det är svårt med vad som ska visas upp på bloggen, har försökt börjat blotta även lite som inte bara är bra. För det är ju de variationsrika bloggarna som jag gillar att läsa. Om raw food bollar och antisockerkamp, om granriskojor och långreslängtan.

    Hoppas ni hade ett roligt födelsedagsfirande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker att jag bara vill visa upp det som är bra. För det vill man ju skrika ut till hela världen medans det som är dåligt känns så privat. Men så ibland får man till så attans bra texter om det där låga... Och på nått sätt är det lättare att vända och vrida på språket om låga saker än om glada. Finns lixom fler ord.

      Radera
  2. Ditt inlägg säger så mycket. Carpe Diem är verkligen lättare sagt än gjort i vardagen (och på helgerna!). Jag tror det gäller att inte fånga hela dagen utan bara små minutrar åt gången, annars misslyckas man nog. Och på tal om att misslyckas. Visst gör man det. Hela tiden. Bert Karlsson som man kan tycka varit framgångsrik på sina sätt har tydligen, på frågan om varför han lyckas med sia projekt, svarat att han misslyckas med nio av tio projekt men vi ser bara de lyckade. Vi borde nog våga visa missarna lite mer, håller med dig i det. Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man fångas av alla tankar ibland. Och glömmer bort att det bästa har man ju trots allt här och nu. För precis just nu kan jag gå och krama min Sötaste. Det vet jag inte om jag kan imorgon. Så nu släpper jag borde, misslyckanden och tankar för den här gången =)

      Radera
  3. Många kloka ord och fina bilder. Alla människor misslyckas nog titt som tätt, men man kanske inte ska kalla det misslyckandet, utan utveckling. Man måste ju prova olika saker med olika resultat för att ständigt kunna utvecklas. Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är misslyckanden mycket mer det där jag inte får gjort. Det jag gör men blir knas, ful, fel håller jag med dig om, det kände mycket mer som utvecklande än misslyckande.

      Radera
  4. Livet är det som pågår medan vi gör annat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att livet är det vi gör. Oavsett om vi gör det vi drömmer om eller annat.

      Radera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)