lördag 10 januari 2015

Vindpinat

Det är dax att prata om vädret. För det får en inte glömma bort i en vanlig konversation. Först var det så varm sommar att jag faktiskt hann tröttna på värmen. Men mest saknade jag känslan av att andas fritt. Att vattnet var så varmt i sjön att jag aldrig ville gå upp och att det gick att sitta ute tills mörkret lagt sig, det hade jag kunnat ha i en evighet. Jorden snurrar sitt varv och semestern byttes mot jobbvardag. Hösten tog över och i väntan på vinterkyla kom mössen upp på vinden. De gör det när sommarvärmen är slut men försvinner med vintern. I år fortsatte mitt emellan-hösten. Istället för ett par tre i fällorna har det säkert varit trettio!! En del har dragit runt med fällan så det har låtit som om nån river huset.

Vinterkylan håller sig fortfarande borta och inget hindrar att jag ger mig ut och springer. Men mörkret och regnet stjäl min motivation. Vardagarna vill hellre krypa upp i soffan. Det är lättare på lediga dagar. Då hindrar inte ens regnet som gör fönstrena randiga. 

När frukosten väl ha landat har till och med solen kommit fram. Fötterna blir blöta av snöslasket men resten av mig mår bra i den konstiga värmen. Det blir en kort runda för benen är tunga och i trädtopparna river vinden allt hårdare. 

Nu sitter vi i soffan och det knakar i huset. Jag har varit förståndig och hällt upp vatten i karaffer och hinkar. För så gjorde alltid mamma. Nu är de flesta ledningar nedgrävda. Men ibland får Egon lamporna att blinka till. Svea lurade mig att stanna hemma. Nu är jag glad att jag är här och inte på väg någonstans. 

2 kommentarer:

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)