tisdag 24 februari 2015

300

Det började som en utmaning på jobbet och jag har lovat att berätta hur det går. Februari är full av #godisstopp och för en gång skull känner jag mig lite före. Jag har inte mixtrat med någon mat. Varken förbjudit bananer, makaroner eller morötter. Men visst, nytänk ger ny nyfikenhet och variationen är större nu än innan. 
För trehundra dagar sen tågade röda fanor genom stan och vi satt på en mur vid Gunnebo slott med en hög med raw food-havrekakor i fikaväskan. 

Kollegan utmanade oss att ha en sockerfri månad. Vi fick göra tolkningen av utmaningen som vi ville själva. Och min tolkning var att det är socker i godis och godsaker som pajar min mage och jag behöver dra ner på. Andra drog skräckhistorier om socker i bröd och grönt te. Var och en har sitt. Jag sitter tyst och håller tummen för att de styrs av vad deras kroppar mår bra av, inte Aftonbladets nya rön.

Det gick en månad. Och magen mådde bra. Rädd för att tappa kontrollen igen så fortsatte jag. Och det var egentligen sällan det var svårt. Jag hittade alternativ, metoder och svar. De flesta accepterade mitt sockerstopp rakt av vilket gjorde det lättare. För något fysiskt sug har jag inte längre. Men sociala sammanhang har sina social koder och ibland vill jag också göra som alla andra. Som på julen. Där en av de starkaste traditionerna för mig är att smita ner i päronens matkällare och norpa av mammas hemmagjorda godis. Jag gjorde eget och lät lite socker vara lika okej som inget var innan.

Jag äter fortfarande inte socker i onyttigheter. Vill inte börja igen. Behöver inte börja. Jag hittade en trend innan trenden hittad mig. Där ute finns mängder med tips och recept och produkter att köpa. Min mage är glad och jag gör inga uppoffringar. Så, nu har jag berättat. Det går bra =)

2 kommentarer:

  1. Mums! Jag har äntligen fått ändan ur och göra de där kakorna på svarta bönor som du tipsat om. Jättegoda!

    SvaraRadera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)