fredag 13 februari 2015

För två

Mitt hem var från början för en. Jag hade äntligen flyttat hit. Själv. Efter den där relationen som inte var rätt. Flera år av samboskap med min bästa kompis där vi fick kompromissa, komma överens och gå med på varandras idéer om inredning. Det är inte det man vill göra med sin bästa vän. Det vill man göra med sin älskade. Med en älskade vill jag bygga tvåsamheten men med mina vänner vill jag ju umgås och och ha kvar självständigheten. Så när hemmet bara var mitt så var det mitt helt och hållet. Ingen fick komma in och tycka och ingen fick placera prylar som jag inte tyckte om. Det fanns inga kompromisser och jag njöt fullt ut.
Sen kom en sommar när jag bytte bostad med Kusin. Mitt i deras vistelse var jag hemma och vände. Då blev jag gäst i mitt eget hem. Det kröp i hela mig av prylar som låg på fel plats och användande som inte var som JAG tänkt. Samtidigt var det något underbart med att bo ihop och inte vara själv. Allt vände inte då men ett första steg mot att vara färdig med att bo själv.


När Sötaste kom in i mitt liv var jag evinnerligt trött på att vara ensam. Hon hade varit välkommen med sina flyttlådor redan nästa dag. Samtidigt var det inte bråttom för vi hade hela livet på sig. Vi får ofta frågan om vi har flyttat ihop. Än. För så ska det ju vara. Vad svarar jag på det? Nej? För vi är inte skrivna på samma adress och kommer inte vara det på ett bra tag. Ja? För vi har mer eller mindre bott ihop sen första dagen. Fast i två bostäder. 

Oavsett vad svaret blir och om det blir långt eller kort så älskar jag att bo ihop. De bästa kompisbesöken är de som stannar länge. Och gärna sover över. Då finns tid till att både umgås och göra saker ihop. Och bara vara med varsin skärm och kanske till och med ha lite långtråkigt. Eller när jag kan vara i min egna lilla värld och fixa med något samtidigt som jag vet att hon är där, där i rummet intill.

Idag är mitt hem vårt hem och del efter del blir för två. Vi har flyttat ihop under flera år och varje del har vi kunnat fundera, planera och njuta av. Det började med de små, enkla och uppenbara sakerna.
Eller för att vi är två, med olika godispreferenser.

Med två kommer även två minnen, viktigheter och tankar. Två som fyller platsen över öppna spisen. 
Vi kallar det olika. Jag säger att det är mitt altare, hon säger minnesplats. Men vi menar samma.

Det finns det som inte är lika uppenbart. Men så attans nödvändigt. Med två räcker det inte med ett sängbord. Efter lite klur och tänk löste vi det lilla sovrummet med världens vackraste sänggavel.
Vi är två. Och vi får plats. För vårt hem är för två.

Hos Fröken Foto kan ni se hur andra har tolkat veckans tema "För två".

7 kommentarer:

  1. Det är så kul att läsa om huset. Och mysigt med skapandet av plats för två. Känner igen mig i det där samboskapandet och tycker att när det går så ska man strunta i juridiken och gå på känsla. Ni bor ihop på ert vis och trivs med det. Då är det väldigt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Så det får ta den tid det tar. Samtidigt som jag tycker det är vääääldigt skönt att ha alla saker och sitt liv på ett ställe... ;)

      Radera
    2. Håller med om båda. Just nu när det närmar sig det där att ha allt på ett ställe (om man bortser från hyrt magasin) så ser jag fram emot drt.

      Radera
  2. Va skönt att allt får ta sin tid och tvåsamheten tar plats med sina allra bästa lösningar
    Kram Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, jag är tacksam över att inte behöva ha bråttom.
      Kram

      Radera
  3. Så fint att du vill dela till oss ♡
    Ursäkta att det tog lite tid för mig att kika in hos dig, ibland är bara inte tidn med mig ☺

    Kram kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är lugnt, din utmaning är rolig och kommentarerna är roliga att få oavsett när de kommer =)

      Radera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)