fredag 10 april 2015

Fnys

Idag blir det inget fredagsfototema-inlägg. Ämnet för dagen är "Varmt". Jag hade visserligen en idé trots att det är långt ifrån varmt ute idag. Men jag glömde ta de bilder jag tänkt när jag var på jobbet. Och nu sitter jag på bussen på väg till en annan sida av Vättern. Istället blir det ett inlägg av det något ynkligare slaget. 

Jag tycker om att springa. Jag tycker väldigt mycket om att springa. Springandet i sig är meditativt och uppiggande. Efter vissa rundor kommer jag tillbaka smått hög och går runt och kvittrar om den i ett par dagar efter. Det går inte världsfort när jag springer men det händer att det är jag som springer om folk i spåret. Ibland. Det har faktist hänt! Ganska långt springer jag däremot. 8-10 km börjar kännas som en vanlig runda. 
Förutom springandet för springandes egen skull tycker jag om allt annat det ger. Pigghet i ett par dagar efter. Hjälp att hålla ångest och mörka tankar i schack. Aptiten går mellan hungrig och mätt och magen mår bra. Och jag orkar göra saker jag vill göra. 

Nu till det ynkliga. För en dryg vecka sen började jag känna konstiga saker i min vänstra fot. Det var som om ett skosnöre låg under hålfoten. Gjorde inte ont, bara ländes. Och var lite obehagligt. Sen kunde det ömma till när jag gick eller sprang. Bara lite. Men det är i min fot! Och sen i min andra fot. Jag började googla. Jag skulle aldrig ha googlat. Nu har jag både hälsporre, hålfotsinflamation och stressfraktur. Konstigt att ha allt det där men ändå inte gör så attans ont. Det är mer ömt. Ibland. Som när man stått på hårt underlag så länge att fötterna känns så trötta att de är alldeles ömma. 

Det är frustrerande! Jag vill ju springa! Och allt jag läser om och diagnostiserar mig själv i tar ju jättelång tid att läka... Typ två år för hälsporre... Jag är ju anmäld till lopp jue. Två j-a ömma fötter får inte komma i vägen. Mutter, mutter, fnys. Men jag har inre bara googlat åkommor och symtom utan även behandlingar. Så här sitter jag nu på bussen och stretchar fötterna. 

Stretchar och läser inspiration och får abstinens. Fötterna har vilat sen i måndags och ibland känns det bättre. Och i morgon ska jag träna iallafall. Vi ska ju på Boot camp! På riktigt! Sen efter det får vi se hur lång vilan måste bli...

2 kommentarer:

  1. Inte kul med trilskandes kroppsdelar. Hoppas att inga av de där långtidsläkande åkommorna är det du har. Nu vet jag ju inte var du ska men finns det en löpbutik i närheten kanske det är idé att titta in och fråga om råd, förhoppningsvis känner de igen åkomman och kan ge svar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir bättre, sen blir det sämre. Sen går det över för att komma tillbaka igen. Ska ta mig till Löplabbet i veckan. Tack för ditt hopp!

      Radera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)