fredag 23 oktober 2015

Med fler ord än jag kan får ordning på

Jag vill skriva och berätta om vår nya skorsten. Om rökgångar, en attans bra murare en aldrig vet om han kommer när han sagt och en insats i öppna spisen. Jag vill skriva om nystädat vardagsrum som kommer bli fullt av damm och om att vi kan grilla korv sen. Inne!

Men det känns så fjuttigt. 

Jag vill även skriva GE ER FÖR F-N!!! Sluta, sluta, sluta. Jag går snart sönder. Och i Trollhättan har redan alldeles för många familjer gått just sönder. Det är skolan. Den plats som den enda otryggheten vi ska kämpa emot är mobbing. För den är illa nog.

Polisen går ut med att motivet var rasistiskt. Jag gick på högstadiet när nynazismen dök upp med arga pojkar i bomberjckor och rakade skallar. Då var den allmänna uppfattningen att det var fel, det skulle motarbetas och de rakade var unga som hamnat snett. Nu är de folkvalda och ursäktade med ett "men". "Jag är inte rasist, men...". Vad gick snett på vägen? 

Förstå att ni förstör. För alla människor, gamla som nya svenskar. När ni mördar, bränner ner, hotar och skriker så berör det alla. Det skrämmer och skapar otrygghet att ge sig på vissa för att de är vissa. Det stannar inte vid vissa. 

Jag vill skriva om öppna spisar, fotoalbumspyssel och löprundor. Allt mysigt och mjukt som värmer i magen. Jag vill att alla familjer i Kronogården, resten av Trollhättan, hela Sverige och världen får gå hem och ha fredagsmys ikväll. Hur kan en överhuvudtaget tycka något annat?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)