lördag 30 maj 2015

Det var inte så här jag tänkte det

Jag brukar inte vara så noga med att fira min födelsedag. Klart jag blir attans glad över att BLI firad, få grattis och kanske presenter. Men skulle jag bli bortglömd är det liksom inte hela världen. Så länge syrenerna blommar. Syrenerna är viktiga. 

Meeeeen, det finns gränser för hur ofira jag vill göra. Att vara SJUK på sin födelsedag är INTE okej. Särskilt inte illamående sjuk. Hela magen gör ont och jag tror att jag har feber. Yyyyyyynk och inte ett dugg kul. Vi skulle ju dessutom varit på fancy fest eftersom en kompis fyller femtio idag. Morr och mutter =/

Sötaste har gjort ett bra jobb att göra dagen firad ändå. Fick STORT paket. 


Det trots att jag ju redan fått min födelsedagspresent, Ingrid Marie-trädet. Den STOOORA lådan innehöll en cykelkorg, en drös med småpaket innehållande grilltång, choklad och en kryddsax. Och paket från Stor C med fancy majskolvsgafflar. 
Dessutom har hon bäddat ner mig i sängen där jag sov i tre timmar och försett mig med te. Så nu mår jag betydligt bättre. Har en stor förhoppning om att i morgon på sin höjd må lite hängigt. 

söndag 24 maj 2015

På vift

Mamma fyllde 75 i januari och fick en utflykt med sina döttrar. Det blev Nääs Fabriker och Nääs Slott. Dyra butiker, Reko-mässa, byggnadsvård och god middag. 



Jag kom ut tomhänt från de dyra butikerna men med en flaska linoljesåpa från byggnadsvårdsbutiken. Tack för en bra dag kära Mamma och Syster!

tisdag 19 maj 2015

Det där med presenter

Jag har en ambivalent inställning till det där med presenter. Innerst inne blir jag löjligt glad över alla presenter jag får. Men jag tycker kanske inte alltid att jag ska ha presenter. Typexemplet är presenterna från föräldrar på jul- och skolavslutningar. Det känns så otroligt bra att få uppskattning för det man själv brinner för.  Jag brukar gå till jobbet med lite pirr i magen varje avslutning och blir generat glad. Men jag får ju faktiskt redan lön för mitt arbete. Och hur oftast samlar bankkunderna ihop till en julklapp till bankkassörskan eller bussresenärerna köper en blomma till busschauffören? 

Jag slutade på mitt jobb som fritidspedagog för en dryg vecka sen. Och hade lite hoppats på att få smita undan det där med avtackning. Men icke. Chefen passade på när jag minst anade och försåg mig med en halv djungel. 

Dessutom överöste barn, föräldrar och klasserna mig med kort, presenter och fina ord. Vissa blev jag gladare över än andra. 

Och ändå tycker jag det är jobbigt. Jag vill ju inte säga nej till presenter. Men de får mig att få lite dåligt samvete och skuldkänslor. För jag är inte så bra på att ordna presenter tillbaka. Oj, insåg precis hur släkt jag är med pappa.... 
Att få en present innebär ju en känsla av att jag bör ge en tillbaka. Men eftersom jag inte tycker att det är viktigt med presenter så glömmer jag lätt det. Eller tycker att jag inte vill ge. Sen blir jag ju samtidigt så glad över presenter så jag vill ju inte avsäga mig allt vad presenter heter... Dubbelt dåligt samvete. Både för att jag inte ger tillbaka och för att jag är egoistisk nog att vilja ha. Hm, får fundera på vad det är pappa gör. För han ger ju hur mycket som helst fast just inslagna paket vid särskilda tillfällen inte är hans grej. 

måndag 18 maj 2015

Försök

Jag har ute ätit godis på över ett år. Och bara en handfull med gånger som glass eller kakor har åkt ner. Det är ju socialt laddat så att säga nej tack är inte alltid läge. 
På ett år har jag lärt mig määäängder om annat gott att fixa, laga, äta. Vad magen tål och inte tål. Orken är bättre och kroppen mår fint. Men jag har också blivit dödligt trött på att höra hur duuuuuktig jag är. Och hur smal jag blivit. Det handlar inte om duktighet. Att jag inte äter socker i onyttigheter gör mig inte bättre än andra. Snarare krångligare. Och jag har varit smått livrädd för att ta en bulle fast den är god. Tänk om jag ramlar tillbaka i sötsugsträsket och börjar vräka i mig så jag får ligga som en boll i sängen med magknip. 

Men nu börjar jag känna mig lite redo. Kg vill leva ett liv med lagom av allt. Tänk att slippa vara antingen eller och kunna äta som andra när jag vill och känna mig stark nog att tacka nej när jag vill. Så i helgen gjorde jag ett test. Rabarberna är mogna och jag gjorde paj! Det här receptet från Ica Buffé:

Rabarberna är finfina! 

Men jag ändrade lite. Tog kokossocker istället för vanligt och siktad dinkel istället för vetemjöl. 

Lättvispad grädde till. Första portionen smakade attans gott och funkade fint i kroppen. Portion två dagen efter gjorde mig illamående men så hade jag också betydligt mer grädde till. Grädde är så gott men magen håller inte med. Fortsatt utvärdering behövs. 

söndag 17 maj 2015

Om du fryser, gå och ställ dig i hörnet

Vår köksträdgård, eller våra grönsaksland för att tala mer ren på-landet-iska, är uppbyggt av en drös träramar och odlingsplättar inramade med kantsten. Lite allt eftersom vad jag har haft och orkat göra. Ramarna är byggda av gamla golvbrädor från sovrumsgolvet. Det var jättevackert, men tyvärr lite väl ojämnt. Sen gick alla spontar sönder när vi bröt upp det för att dra nya rör och lägga ny isolering. Så det fick bli ett nytt trägolv och plankorna har blivit diverse andra projekt. Som odlingslådor. Och fast det är obehandlat trä som ligger direkt mot marken så har de äldsta lådorna hållt i typ sex år nu. Det som har hänt är att de har gått isär i hörnen när jorden tryckt på inifrån. Det löste jag idag med en hög vinkeljärn och kramp i handen. 
Nu får de vara med ett tag till. Vill inte tänka på hur jag ska höra den dagen de murknat sönder totalt...

Alla lådor är fulla med planteringar, frön och lökar nu. Jag har nog som vanligt satt allt för tätt och inte gödslat på jorden ordentligt. Men det brukar bli så vi är nöjda ändå. 
Morot, palsternacka och mangold sådde vi idag. 

Lök och potatis börjar sticka upp rejält! Yeay! Kan det bli skörd till midsommar? Jordgubbarna blommar också =)

(Vadå hörnet? Jo, där är ju alltid nittio grader....)

fredag 8 maj 2015

När blev ätstörningar norm?

Sitter på tåget till största staden och lyssnar. Förstår att det vankas fitnessfestival och minst en av resenärerna ska dit. Och han ska tävla. Man kan inte tävla i fitness med underhudsfettet kvar så han berättar livligt om sin diet för sin tillfälliga reskompis. Hon är intresserad och frågar mycket så historien blir uttömmande. Och jag börjar fundera. I går hörde jag oron på nyheterna om att Sverige är inne i en fettmaepedemi. Vi tränar mer men blir allt fetare. Jag läser på Aftonbladet hur debattörerna gör det de ska, debatterar. Den ena oroas av egna erfarenheter för den ökade risken för ortorexi. Den andra hävdar starkt att träna absolut inte är någon fara för befolkningen. Att INTE träna är ett mycket större hot. Själv sitter jag här och smågrinigt avundas alla instagram och Facebook-inlägg om löprundor. Jag vill bara mer och mer men fötterna klarar bara lite grann innan de känns som om jag stått på betonggolv hela dan.
Jag vet att jag är en del av det här själv för jag har valt bort alla onyttigheter som inneller socker eller konstgjorda sötningsmedel och kan lite äcklas av det hysteriska utbudet av just den kategorin ätbart. Men jag slutade ju med det för att hjälpa en öm och illamående mage. Det måste ju vara hälsa och hälsosamt? Och när det gäller allt annat ätbart som kroppen faktiskt behöver släpper jag inte tron på att vanlig mat, i varierad form och utan att utesluta eller glömma bort några delar är precis det kroppen behöver och mår bra av. Och det måste ju vara det som är hälsosamt? 
Media gör det media är bra på, skriver om den ena eller den andra sidan. För sen när sålde det lösnummer att berätta om den enkla sanningen och det lagom? Vem vill veta att just vanlig mat, regelbundet och utan uteslutningar är det bästa? Och lägg till valfri fysisk aktivitet i en mängd så att du känner att du orkar och mår bra. Om dina gener ger dig några "extra" kilon eller ett par revben som syns lite väl mycket så är det så du ska se ut. Men det säljer varken lösnummer eller kosttillskott. Och passar inte in i ett aktivit liv där genvägar är evigt efterfrågad. 

Att tävla i Fitness är inte hälsosamt. Inte heller att satsa på OS-guld i längdskidor, hockey, 100 meter fjäril eller stavhopp. Men det är inte därför de gör det. Lika lite som polisen valde att bli polis, brandmannen bli brandman eller lokföraren valde att bli lokförare för att förbättra sin hälsa. Andra yrken där du dagligen riskerar att bli skada, utbränd och utsliten. Alla väljer de sitt yrke TROTS riskerna med det. Men i kvällsmedia och personalrummet och idag på tåget omvandlas extrema träningsformer och ätbeteendet till norm som vanliga Svensson borde hålla på med för att inte drabbas av den galopperande fetmaepidemin. 

Å ena sidan vill jag skrika högt SLUTA! Å andra kan jag inte vara annat än tyst, jag med mitt sockerstopp och ultramaratondrömmar. Hälsa, träning och dieter är tätt ihopslingrat och jag kan bara förvänta mig mothugg. Inte ens om jag med gråten i halsen försöker rädda tioåringar från samma skeva kroppsuppfattningar som jag själv hade. 

Nu närmar tåget sig sin slutstation och jag har inte blivit ett dugg klokare. Inte killen som ska tävla i Fitness heller. Men jag hoppas att det går bra för honom och att han på hemvägen kan äta något annat än ägg och kvarg. Chiafön kanske....? =P

måndag 4 maj 2015

Bruk igen

Det har varit lite segt det där med att vara med i utmaningar sista tiden. Och det är av den trevliga anledningen att jag har gjort en massa. På riktigt alltså. Och inte varit lika skärmbunden som jag brukar... Våren har den inverkan =) Men nu så! Allt tack vare Sötastes idéer... Klockarbarn har en Återbruksutmaning varje måndag. Kika in hos henne för att se vad andra hittat på.

Igår grejade vi i trädgården hela dagen och Sötaste slammade grunden så fint vit. Hon märkte att vid det ena stupröret var färgen på grunden som mest sliten. Och kom på att vi borde ha en kedja där som vattnet kan rinna längs så det inte skvätter på väggen lika mycket. Och i uthusen finns resurser. 
En gammal cykelkedja! 

Ett hål borrades och kedjan sattes fast med skruv och mutter. I morse regnade det rejält. Och kedjan funkade! 

söndag 3 maj 2015

Mot ljusare tider

Det händer saker här hemma. Och jag behöver inte ens vara hemma! Det där med samboskap passar mig =) Fast det tar attans tid att vänja sig vid och få in i huvudet att jag inte behöver göra allt själv... Lagom tills det är dags för ålderdomshemmet kanske det har gått in. 

Sötaste tog i det välbehövliga projektet att kalka grunden. Attans fint blev det!


Stoooor skillnad på före och efter. Hela huset ser klarare ut!

lördag 2 maj 2015

Dagens viktigaste mål

Undra varför man kan äta nästan samma sak till frukost nästan varje dag utan att tröttna. Det hade inte alls funkat med middag. Tänka spagetti och köttfärssås var dag? Nä tack. 
För min del består frukosten oftast av naturell yoghurt, banan, flingor och diverse frön. En skulle kunna tro att jag är en tråkig person, men nä, nä, här händer spännande saker. För häromdan gjorde jag müslie! Heeeelt annan sak än flingor och frön. 

Müslien gjordes av havregryn, rågflingor, dinkelflingor och diverse hackade nötter. Rostade allt i ugnen på 175 grader i 20 minuter. Rörde om ett par gånger. Sen hade jag även i torkade tranbär och russin. 
Attans gott blev det och stoooor skillnad från flingorna.... =P