måndag 31 augusti 2015

Likasinnad

Jag bor hemma, på världens vackraste gård. Än så länge är det pappa som äger den men tanken är att en dag gör jag det. Farfar kunde försörja sin familj på den men det finns det inte en chans att jag kommer kunna göra. Men jag vill göra något med den, mer än att bo här. Det har funnits så många tankar. Äventyrsanläggning, lägergård, vandrarhem, gårdsbutik. Ett Bed&Breakfast finns redan en kilometer bort. Och i somras öppnade en gårdsbutik en kilometer åt andra hållet. Så nu får jag tänka en stund till. 

Vi var och besökte gårdsbutiken i helgen. Jag vill gärna göra massor av reklam för den. Men samtidigt har jag valt att inte vara helt offentlig här på bloggen. Om ni kommer hit ska jag ta er dit. 

Ekologisk odling av grönsaker, butik med lite av varje och ett café med raw food-fika. Och både katt och får att klappa. 


Får bli en vana att åka förbi där! 

söndag 30 augusti 2015

Som belöning

Jag säger ofta att jag är inte så bra på att springa fort men några kilometer längre kan jag alltid orka. Och nu har jag minsann bevis på det! 
Om någon har missat det så ska jag springa ett halvt Lidingölopp i september. Alltså 15 km. Ett tag började jag känna mig smått stressad över det. För även om jag springer flera gånger i veckan så har jag fortfarande inte sprungit 15 i ett svep. Det längsta jag har tagit mig är 12 och då var jag rätt trött när jag kommit runt. Och visst, kan jag springa 12 kan jag allt springa 15 men jag vill ju gärna komma i mål och känna att det gick bra också. Så då är det ju bra att ha sprungit minst 15 nångång innan loppet. 
Efter diverse omplaneringar hamnade fredagens träning i Skatås. Jag skulle springa långt och i Skatås finns "18 kilometersstigen". 18. Om jag kan springa 12 km kan jag springa 15 och då borde det inte vara så svårt att springa 18. Såklart! Jag tog till min nya taktik. Det behöver inte gå fort. Att komma under timmen på milen är inte längre prio ett. Istället vill jag som sagt orka länge. Så jag lunkade iväg. Vilken attans fin runda! Massor av skog och stig. Foten borde ha varit tejpad, men det gick bra. Under de första 12 kilometrarna ville kroppen öka så fort det var plant och lite mer lättsprunget. Men jag höll tillbaka. Vid 15 var jag trött och lite tung i benen men kunde konstatera att jag klarat ett Lidingölopp! Kilometer 17 gick uppför och benen var ömma av trötthet från fotsulorna till höfterna. Sen när jag såg målet i slutet av kilometer 18 kunde jag äntligen tillåta mig att öka och jag gick i mål med ett leende. Jag har sprungit 18 km. ARTON kilometer. A. R. T. O. N. 

Arton kilometer är ju hur långt som helst! Kan jag springa 18 kan jag ju springa hur långt som helst. Harreligen. Lyckokicken sitter i än idag trots att konsekvensen av det hela har lett till halsont och förkylningsvibbar. Det kryper i benen att få springa igen, men jag känner ingen oro för att en veckas eventuellt träningsuppehåll skulle sabba något. Kan jag klara 6 km längre än jag nånsin sprungit innan nu kan jag allt klara 15 om knappt fyra veckor. Och årets Lidingölopp har lixom kommit i skymundan. Kan jag springa 18 kan jag väl springa 21. Eller 30. Nästa Lidingölopp kanske kan bli ett helt. Eller Ultravasan... Just nu är jag odödlig så vad gör väl lite halsont. 

måndag 24 augusti 2015

Sommarens sista bad

Igår var vi och badade. Jag har varit en fullständig badkruka den här sommaren. Tror att jag har doppar mig tre gånger. Gårdagen inräknad. Och jag hade inte tänkt bada igår. Det är ju kallt... 
Idag tog sommaren slut och risken för fler bad är minimal. 


Jag håller mig inne och lyssnar på åskans muller. Och har en blöt katt i knät...

lördag 22 augusti 2015

Inte som vi tänkt oss. Men bättre?

Innan sommaren köpte vi en byrå på loppis. Helt i trä, gissar 40-tal för det är samma träslag som i vår gamla bäddsoffa från typ 46. Och den skulle stå i hallen och matcha fint. Ynka 80kr kostade den och det var värt inköp även om jag hade en aning om att den var för stor. Och japp, det var den. Med ynka 3 cm. Attans bananer! 

Pensel och svart färg åkte fram ändå. Resultatet blev en pimpad byrå till lägenheten istället. 
 
Ovansidan och runt knopparna var repigt och skavt. Så det kändes helt okej att måla på den här klenoden. Undra om Antikrundan håller med...

fredag 21 augusti 2015

Ut ur dimman

Jag cyklar till jobbet på vägar jag alltid känt. Hösten kommer krypande i sommarvärmen och Älven beter sig som den gör. 


Innan jag är framme har dimman lättat och fingrarna är varma igen. Alla säger att sommaren kom sent i år. Själv vet jag inte. Jag minns inte från år till år. Kanske borde jag skriva en väderdagbok som Mormor och Morfar gjorde. Det gör mig inget att inte veta. Här och nu kan jag ha shorts och pelargonerna blommar på altanen. Till och med Doktor Westlund som inte brukar blomma inne. 
Men ute kommer de. Små söta rosa blommor. Förra året fick vi två klasar. I år är de elva!

torsdag 20 augusti 2015

Det finns alltid en bra ursäkt

Jag började springa för att må bättre och fortsatte för att det var så attans kul. Jag har botat magen och ångest och dålig självkänsla med löpning. Och min i ställning är fortfarande att jag ska springa för att det är just kul. 
Men så har jag hamnat i ett läge. Det allra roligaste är att springa långt och länge, känna att jag orkar och kan släppa på. Jag drömmer om att bli en sån där som springer ultramaraton och är ute hela dan. Men för att orka det och få kroppen att hålla inser jag att jag behöver styrketräna och springa intervaller. Det är aaaaaptråkigt att styrketräna och intervaller lockar inte alls. Varför slösa en dag när jag kan springa på att inte springa långt? 
Moment 22. Jag vill inte göra något jag i te tycker är roligt men för att kunna göra det jag mår så himla bra av behöver jag göra just det. Någon som har ett bra motivationstips? Att det är snart bara en lånad kvar till ett halv Lidingölopp och att jag än så länge inte sprungit en och en halv mil alls fungerar inte som pepp. Tänk om jag blir sjuk. Eller fastnar i en av alla miljoner bra ursäkter jag ibland har. För eftersom mitt springande är helt lustbaserat så har jag bara bra ursäkter. Jag har en överbelastad sena under foten. Jag har ont i halsen. Det kommer vänner som jag inte träffat på evigheter. Min fot är stukad. Jag är blodsockerlågt hungrig. Jag måste orka upp och jobba imorgon. Och nu blev klockan för sent. 

Det får vara slut på ursäkter. Fram till Lidingöloppet ska (nästan) inget få hindra mig att springa varannan dag. Efter kan jag ta det lugnare. Efter kan jag få bli sjuk och slippa styrketräna. 
Fokus. Mitt i prick. 

tisdag 18 augusti 2015

Berlin mellan två pärmar

På semestern åkte vi till Berlin med tåget. Fyra intensivt fantastiska dagar. Kanske blir det ett och annat inlägg med bilder därifrån senare i höst. Ni som är lite närmare kan redan nu få se kort. För jag har gjort färdigt albumet! 

Det här albumet är precis som föra gjort helt själv. Kartong klätt med tapet och ihopbundet med min Bind-it-all-maskin. Sidorna är A4-kartong i svart, orange och blått. Jag har inte gjort album i A4-format tidigare. Lite mindre yta att jobba på, men den räckte till eftersom det inte var gigantiskt många bilder. Och det färdiga resultatet blev mer bok-känsla vilket var najs. 
Smakprov på innehållet:



Nu ska jag gå och bläddra i det igen och minnas =)

söndag 16 augusti 2015

När det händer så händer det

Jag har ett kärleksförhållande med min spade. Men det är en passion som flammar upp häftigt när våren kommer för att sen brinna ut rätt fort. 
Den här våren började jag projektet gräva-grusgångar och planen var att det även skulle bli en rabatt där Sötaste skulle plantera rosor. En dag med svettigt grävande blev det och jag tyckte att jag kom riktigt långt. Men längre än så kom jag inte... Så idag när vi tig nya tag fick jag börja med att rensa ogräs i gångare. Sen blev de med gemensamma krafter fyllda med singel. 

Gången är tänkt att fortsätta runt hörnet sen också...

Grusgången i framkanten är det vi gjort klart. Ska bli gång runt alla odlingslådor sen. 

Hjördis godkände. 

onsdag 12 augusti 2015

Inga dåliga kläder

När jag var tonåring levde jag ut alla mina designerdrömmar genom att sy mängder av kläder till en nalle jag har. Roligast var när jag kunde använda avlagda kläder och därmed få med märkeslappar, tvättråd och olika tryck. Emil blev med tiden rätt välklädd. Men en sak har han saknat, regnkläder. Och det går ju inte för sig nu när han ska bli min jobbarkompis och hjälpa mig på samlingarna. Så efter att ha sorterat ut trasiga regnkläder från jobbets låneförråd tog jag fram symaskinen. 
Det är inte lätt att sy i galon! Drar sig åt alla möjliga håll. Därför ska vi i te fokusera på alla sneda sömmar utan istället alla roliga detaljer. 
Hängslen på byxorna. 
Och märkseslapp. 
Resår att dra under stövlarna. 
Fint lejontryck på ryggen. 
Och självklart en luva fäst med tryckknappar så att den lossnar ifall han skulle fastna någonstans. 

Nu får vi se om det blir lättare att få på ungarna regnkläder...

måndag 10 augusti 2015

Mer än en kvällsmacka

Besök av underbara Prime och en 15 veckors golden retrivervalp (och deras ägare) blev en lagom lång promenad i skogen. Vi kom hem med kantareller nog att fylla en stekpanna.


Jag har visserligen HÖRT att det ska vara ett sånt attans svampår i år med skogarna helt gula. Det kan jag ju inte påstå att det var, men jag är inte bitter för det. Inte alls. Bara att jag drömmer om att plötsligt hitta ett ställe med huuur mycket svamp som helst...

Nöjd med det vi hittade är jag avsett. Får väl hänga på Faster nästa gång om jag ska hitta mer =)

lördag 8 augusti 2015

På tal om mat-hyper

När en själv aktivt väljer bort en viss typ av ätbart (nu: socker i onyttigheter, tidigare: kött och köttprodukter) blir det onekligen att en läser på rätt mycket om just ätbart, mat och näring. För även om jag inte äter socker vill jag gärna äta sött och därför få kunskap om vad som funkar eller inte funkar. Och när jag var vegetarian ville jag ju gärna äta varierat och få i mig allt ändå. Lägg dessutom till ett intresse för träning som kommer och går och en vilja att äta så jag mår bra. Det blir en hel del matartiklar lästa och kokböcker köpta. Och något som fascinerar mig är alla mathyper som kommer och går. Någon som är gammal nog att minnas faran med ägg? Det var ju rent livsfarligt att äta ägg. Max ett om dagen annars kommer ditt kolesterolvärde att skjuta i höjde totalt! Sen kom GI-trenden och alla dess avarter och vips hade det upptäckts att ägg i te alls påverkade kolesterolet så farligt. Nä, ägg det är bra grejer minsann. Fullt av PROTEINER  jue och de kan vi aldrig få för många.

Med GI-trendens avarter hamnade däremot bananen i hundhuset. De innehåll ju på TOK för mycket socker. Och allt socker är dåligt socker oavsett hur det är paketerat. ÄT INTE BANANER! Sen kom forskningen som visade på hur raffinerade socker pajar hela systemet och jakten efter naturligt sött satte igång. Bananer är naturligt väldigt söta. Vips fick de komma in i värmen igen och hamna i allt från pannkakor till muffins, mjuka kakor och smoothies. Gärna bananer men absolut inte gluten. Idag skyller vi allt från magknip till ful hy på gluten. Så inget vetemjöl. Alls. 


Vad säger vi om tio år om chiafrön, kokosolja och agavesirap? Tre produkter som tar plats i mitt eget skafferi. Chia är en trevlig variation till frukostyohgurten även om jag inte tror att jag kommer springa som en mexikansk indian för det. (Fast det vore väldigt najs om det var så enkelt). Kokos och agavesirap har räddat många sötsugstunder. Och visst, magen håller sig lugnt och suget stillas istället för att eldas på mer. Men någon mirakelkur tror jag inre att det är. 

Det är kul med mattrender. Nya recept att testa och nya hyllor i mataffären att hitta till. En del upptäckter fyller fint hålen efter set där jag saknar. Annat känner jag en tyst mallighet över att genomskåda. Lite källkritik har aldrig skadat. Och räcker inte det är ju den egna kroppen det absolut bästa testet. Mår jag bra av det här? Japp, fortsätt ät. Nepp, låt bli eller ät ibland om det är nått som är attans gott. Men det är klart, sånt sunt förnuft säljer inga lösnummer...

onsdag 5 augusti 2015

Ugglepost

Jag gick faktiskt napp på mitt uggleinlägg. Min kära Syster tyckte de var söta och har ganska nyfödda tvillingar i sin bekantskapskrets. Så hon gjorde en beställning med en försiktig förfrågan om ett par med en smula mer färg...
Sagt och gjort. Jag gjorde en djupdykning i tygförådet och resultatet blev följande:

Reaktionen blev "Så söta"!! Yeay!

söndag 2 augusti 2015

Berlin överallt

Det var den där frågan om Berlinresan stillade eller ökade reslängtan. Eftersom den längtan går upp och ner hela tiden så finns det inget svar. Vad jag vet är alla minnesbilder som dyker upp. Känslan av att sitta på en buss. Är det på väg in till stan, till hostelet på en främmande plats eller på slingrande vägar i berg där det är lika bra att blunda. Eller den där lukten som egentligen är att räkna mer som stank men i min näsa blir en doft. När någon med stor ryggsäck frågar sig fram på engelska. Och att vanliga Götet plötsligt är fullt av gatukonst. 


Det är höst även om sommaren inte är slut än. Jeans känns självklart utan att titta på termometer. Nästa känsla är den av nystart. Planer och ordning och reda väntar! Så länge jag orkar...