fredag 23 oktober 2015

Med fler ord än jag kan får ordning på

Jag vill skriva och berätta om vår nya skorsten. Om rökgångar, en attans bra murare en aldrig vet om han kommer när han sagt och en insats i öppna spisen. Jag vill skriva om nystädat vardagsrum som kommer bli fullt av damm och om att vi kan grilla korv sen. Inne!

Men det känns så fjuttigt. 

Jag vill även skriva GE ER FÖR F-N!!! Sluta, sluta, sluta. Jag går snart sönder. Och i Trollhättan har redan alldeles för många familjer gått just sönder. Det är skolan. Den plats som den enda otryggheten vi ska kämpa emot är mobbing. För den är illa nog.

Polisen går ut med att motivet var rasistiskt. Jag gick på högstadiet när nynazismen dök upp med arga pojkar i bomberjckor och rakade skallar. Då var den allmänna uppfattningen att det var fel, det skulle motarbetas och de rakade var unga som hamnat snett. Nu är de folkvalda och ursäktade med ett "men". "Jag är inte rasist, men...". Vad gick snett på vägen? 

Förstå att ni förstör. För alla människor, gamla som nya svenskar. När ni mördar, bränner ner, hotar och skriker så berör det alla. Det skrämmer och skapar otrygghet att ge sig på vissa för att de är vissa. Det stannar inte vid vissa. 

Jag vill skriva om öppna spisar, fotoalbumspyssel och löprundor. Allt mysigt och mjukt som värmer i magen. Jag vill att alla familjer i Kronogården, resten av Trollhättan, hela Sverige och världen får gå hem och ha fredagsmys ikväll. Hur kan en överhuvudtaget tycka något annat?

söndag 18 oktober 2015

Det där med höst

När jag var som mest aktiv i scouterna visste jag alltid i förväg att alla helger i september kommer vara uppbokade. Newbiehajk, Hajk-DM, kanske en kårdag och gärna nån annan hajk också. 
Utan scouter fyller jag upp min höst rejält ändå. Jobb, träning, hälsa på vänner och diverse lopp har det varit det här året. Väldigt mycket bättre än förra som var mest jobb, äta, sova, jobb, äta, sova. Tills det inte gick längre för någon av oss. 

I år har värmen hållt i sig länge och vi vill saker. Det är underbart att känna att vi orkar fast vi är så trötta att vi somnar i soffan före nio på fredagkvällen. 

Det som inte finns är bloggengagemang. Inser att så kommer det vara återkommande varje höst. Allt startar på nytt och jag befinner mig här och nu istället för i en text och i en bild. 

Instagram har fått de flesta av mina bilder senaste tiden. Jag heter Lonelyfield125 ifall nån saknar mig. En och annan bild letar sig hela vägen fram till bloggen också. 

Vi städade och pyntade i trädgården. 

Pinninstallationen har jag tänkt pynta efter diverse högtider under vintern. 

Sötaste grävde ner krukor med chokladmynta och svarta vinbär. Hoppas de överlever vintern så vi kan ge bort dem i vår. 

söndag 4 oktober 2015

Snurrigt

Fler såna här söndagar tack! Kan tänka mig en redan i morgon. Dagen började med att jag var ute och cyklade med pappa. In på grusvägar där jag inte varit förut, genom skog och stigar. Det blev 23 km och två timmar totalt. Snacka om att mackor med ost smakade gott sen!

Vi fick rensat och röjt lite innan Sötaste åkte och hämtade StorC. Honom matade vi med god middag. Och bullar. För det är ju Kanelbullens daaaag =) Sen var det visserligen inte en uns kanel i mina bullar. Men desto mer kardemumma. Och lite socker i äpplemoset. Receptet kommer från boken "Green kitchen stories". 




Attans gott!!