fredag 1 januari 2016

Önskar...

Jag läste igenom mitt önskeinlägg från förra nyår och insåg att det var inte mycket som slog in. Och inget av det gjorde nått eller har jag saknat. Det blev lixom ett annat år. Ett år som började långt ner, men med hopp. Och slutade så där som en vill ha det. Nu kan vi börja vårt 2016 som riktiga DINKis och Svenssons. Och det känns skönt. Längre fram, andra år får gärna erbjuda spänning och resor och planer och projekt. Men just här och nu är det sååå skönt med jobb, trygghet och gå och lägga sig tidigt varje kväll. 

Så, utvärdera 2015 och önskningarna inför det tänker jag inte göra. Nu funderar jag på 2016 och om det är nått mer än jobb jag önskar av det. 

1. Lidingöloppet. Jag önskar, jag önskar, jag önskar att jag, min kropp och min träning tar mig runt ett helt Lidingölopp med stolthet. För den känslan jag hade i höstas när jg sprang i mål efter ett halvt, obeskrivbar! Och året börjar bra med hopp. I går sprang jag och en attans långbent Kusin en av mina rundor på 11,5 km. Han drog upp mitt tempo rejält. Jag som kämpat med att komma under 6 minuter per kilometer utan att klara det ens på kortare rundor tog mig runt 11,5 km på 5:47min/km!!! Och jag vart inte ens så speciellt slutkörd. 
Harreligen!

2. Jag hoppas att jag kan komma ifatt i mina fotoalbum. Nu ligger jag över ett år efter. Det är tråkigt för då har jag glömt bort så mycket roligt jag ville berätta. 


3. Jobb och trygghet i all ära. Även om det känns prioritet ett just nu så hoppas jag att vi innan året är slut har flängt runt en del och sett, upplevt och träffat. Var och hur och när kanske egentligen inte är så viktigt. Mest bara att. 

4. Å så har vi fortfarande en betongsäck som ligger... Kanske kanske, om den inte blivit hård, kan vi ta oss för att göra nått av den. 

Gott nytt år på er!

4 kommentarer:

  1. O shit, jag blir alltid impad av dina prestationer. Jag sliter fortfarande med att hålla i 3,5 km. Bakslaget kom som det alltid brukar göra när det börjar kännas lite bra. Spelar ingen roll hur försiktigt jag tar det. Nu har jag inga stora drömmar om motionslopp eller så. Jag vill bara hålla mig lite alert, mindre trött och en stor önskan om att få vara smärtfri. Ibland är det bra att ha nån som drar upp tempot åt en eftersom det är svårt att göra det själv. Det är så lätt att ligga i bekvämlighetszonen. Jag tycker att du är jätteduktig på att springa! Gott nytt år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ditt beröm värmer alltid. Det är så lätt att mest bara jämföra sig med de där som springer milen på 40 min. Å då är jag ju inte så bra. Men du påminner mig om att jag ska ju jämföra mig med mig själv jue. Å då är jag attans bra! Gott nytt år!

      Radera
  2. Det va kul att springa denna språksamma runda med dig Sara. Men skyll inte tempot på mig. Det va ju dina ben som sprang alldeles själv. Med tanke på att dessutom var konverserbar mest hela rundan så kan du fila ännu mer på tiden om du vill. Ska vi ses på en 5.30-runda till påsk?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vi får väl se. Men absolut fler rundor ihop!

      Radera

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)