måndag 21 mars 2016

Tänk om det tar fyra åååååår

När jag träffade min Sötaste var jag färdig med att bo själv. Jag hade fått inreda och bestämma och renovera. Mitt hem var mitt men mottot att inte en ful pryl över min tröskel hade börjats naggas rejält i kanten av längtan efter att dela hem. Några seriösa försök att hitta en kombo/inneboende hade inte gett nått. Och jag njöt allt mer för varje kompis som sov över och gjorde sitt kaffe själv på morgonen. 
Så vart jag befann mig angående mitt hem och det faktum att ha träffat den finaste människan som finns gjorde saken lätt. För mig. Hon hade kunnat komma med sina flyttlådor från dag ett. Kom, kom, flytta ihop med mig! 

Nu är det ju inte riktigt så det funkar. Det är ju inte en som flyttar ihop utan två. Och även om känslorna för varandra synkar klockrent behöver ju känslorna gör boende göra det. Lik väl som jag tidigt var tydlig med att det är bara i Lonelyfield jag kan tänka mig att bo och att hon är välkommen hit när helst hon vill, var hon tydlig med att hon inte var färdig med stan och lägenheten. Och lägenhet och stad är ju inte helt fel det heller. Men jag längtade ibland värre än på julafton och tänkte "Tänk om det tar fyra ååååår innan hon är redo att flytta hit". Jag kunde vänta på henne hur länge som helst, men den plågsamt underbar längtan. Som längtan på julafton när en var lite och julklappsutdelningen var fortfarande tiiiimmar bort. 

Egentligen har vi flyttat ihop sen då, den där första dagen. Det började med en tandborste och fortsatte med en byrå, gemensamt lampinköp och renoveringar. Vi bodde ihop i två bostäder och jag insåg hur underbart det var. Förutom att ha en lägenhet att åka hem till efter sena biokvällar, lätt samla vänner i och närhet till världens bästa pizzeria så fick jag ju också det där med att flytta ihop hela tiden. Val av foton som ska förstoras och sättas upp på väggen, skruva ihop möbler, allt fler av hennes grejer bredvid mina grejer bredvid våra grejer. 

Det finns flera sätt att se på det där med att flytta ihop. Dels har vi det där som vi alltså gjort under flera års tid. Dels har vi det där med adressändring, uppsägning av lägenhet och flyttlass med hyrt släp. 

Nu, lite drygt fyyyyyra år sen den dagen då vi definitivt slutade vara bara vänner har det alltså hänt. Nu är vårt svar kort på den något tjatiga fråga. "Har ni flyttat ihop än?". För svaret är "Ja". 

I köket står numera att fint, stadigt ekbord istället för Virrvarr-bordet. (Som jag fortfarande är såååååå glad över. Men som var mindre, lite rangligt och nu ligger på vinden. Kan ha användning för det nån annanstans.) Träytan ger köket en varmare känsla. 

I sovrummet har Bästa bohemens konst bytts mot annan konst. Vet inte namnet på den här konstnären, men så attans snygga är de!

Världens rörigaste pysselrum har fått en färggladare matta och fyra ekstolar. De tillhör egentligen köksbordet, men i köket får de inte plats. 

Och vardagsrummet har fått en tv! Harreligen en tv! Som än så längre främst fungerar som det vi ändå alltid använt den som mest, skärm för filmtittande. Det där med hur en fixar tv-mottagare och kanaler här ute på landet ska vi kolla upp en vacker dag. Antagligen samma vackra dag som jag vågar mig på att lära mig blue-ray-spelaren....

Mitt hem, ditt hem, vårt hem. Det var bra med fyra år. Och även om de stora stegen är tagna så fortsätter vi att skapa vårt hem så länge set finns flyttlådor kvar att packa upp. Och de är några stycken...

2 kommentarer:

Tack för att du skriver en kommentar, det gör mig jätteglad =)