lördag 30 april 2016

Vi cyklade en sväng

Min kära syster ska tydligen ha yttrat sig om att det är fantastiskt att ha en pappa som passerat 70års-strecket med råge men som en ändå kan gå ut och gå i skogen med. Pappa fnissar lite varje gång han berättar det. Syrran jobbar på äldreboende och har nått att jämföra med antar jag. Jag jobbar med små barn. För mig är min pappa samma odödliga superhjälte som alltid. 

Idag var jag och min superhjälte-pappa på utflykt. Först cyklade vi 9,5 km. Sen letade vi oss genom skogen 1,5 km med hjälp av en karta från 60-talet. Trots dubbla orienterarförmågor så var de kanske tur att vi även hade en sjökant att följa... Rätt hittade vi. Ett dämme mellan nämnda sjö och ett utlopp från den. Först såg det inte så mycket ut. 
Här står ju uppe på dämmet. På sjösidan var det bara en liten mur i sjökanten. Sen tittade vi på andra sidan. 
Ok. Minst 8 meter ner till den där lilla bäcken. Och det byggde de på 1700-talet. Alltså för hand. Och mitt inne i skogen. Var fick de stenen ifrån? Men arbetskraften var straffångar så där hade de nog lite att ta av... 

Skogen runt var stundtals rätt magisk. 
Var är hoberna? Gömmer sig väl där bakom stenen för snart kommer en Nazgûl ridande. 

På tillbakavägen hittade vi en traktorväg att följa. Sen var det 7 km nedför hem. Bästa sättet att fira Valborg på =)

torsdag 28 april 2016

De är här!!!!

Förra året växte det vete på åkern här hemma. Visst är det fint och visst slapp vi många flugor. Men ääääännu bättre är det när en drös nötkreatur strövar över kullen eller står på rad och tittar på en med ointelligent blick. Och nu är de här!


Tretton stutar av modell Angus, Hereford och kanske en blandning. Helt ekologiska och från Kusins Gröna Gård. 

onsdag 27 april 2016

Åsså gick halva veckan

Jag tycker om mitt jobb. Det är en sån skön mening att kunna skriva. För visst har jag tyckt om mitt jobb tidigare. Som mitt förra. Trodde inte att en kunde ha ett bättre jobb. Sen dök chansen till det här upp. Två kilometer bort istället för en timme låst i bil. En chans en inte får missa och en förhoppning om att det skulle bli helt okej iallafall. Ganska snart insåg jag att det var långt över mina förväntningar. Jag kanske inte stannar där för alltid. Men det känns tryggt och hemma och möjlighet att göra ett riktigt bra jobb.

Så jobbveckorna går fort och det gör mig inte så attans mycket att helgen går ännu fortare. Vi var ute nästan hela helgen som gick och fick gjort så mycket. 

Som en flaggstång. En trädgård med värdighet måste väl ha minst två...? Fast det är lite mer än så. 
Flaggan i toppen är dekoration till det som är till för humlen att klättra på. Sötaste hade att göra ett tag när hon skalade av barken på pinnen med en kniv. 

Jag grävde. Ytterligare en tredjedel av gången ner till källartrappen blev (nästa ) klar. Nu ska vi bara hitta nån att beställa grusgångsgrus med. 

Och har jag gjort mycket, eller? 

Även här krävs att en går närmare. Hela gräsmattan fylldes med grenar men märktes det på skatboet till äppleträd? Nä, men jag har påbörjat projekt beskärning. Får se hur många år det tar. 

Satte även sekatören i röd vinbärsbusken. Några skott i kruka, några i vatten. Nu gör vi ett nytt försök att föröka den. Inget av försöken förra året lyckades. De svart vinbären tog sig men inte de röda. 

Sen tog vi fram grillen och trädgårdshelgen blev komplett enligt alla tänkbara normer. =) Vi är ju inte så normativa för övrigt så det gäller ju att hitta en balans. Hittar gärna en balans i den frågan med hjälp av god grillmat....

lördag 23 april 2016

Jord bakom öronen

Sol och ledig dag. Och spaden kändes så där attraktiv igen. Det blev ett och annat trädgårdsfixande. 
I perennarabatten har vi grävt bort alla lupiner. Får se vad vi stoppar ner istället. Till en början blev det sånt vi hade stående. 
Som rödmalva som fått växa i grönsakslandet i väntan på plats. 

En vända till trädgårdsbutiken resulterade i en av Sötastes önskningar. 
En rosenbuske med orange-typ blommor på. 

Vi köpte även en blåbärsplanta till. För att det ska bli några bär behövs två av olika sorter. Och den ena av våra två första dog. Nu håller vi tummen för bär!

Odlingslandet fick en kant till av nedgrävda plattor. 

Sen var vi trötta och landade inne i soffan för att se Star Wars. Heja Rey!

måndag 18 april 2016

Superhjälte!

Jag har alltid velat rädda världen. Som liten sjuttitalist tittade jag med stora ögon på barnprogrammet där tjejen PÅ RIKTIGT postade sin mat hon inte ville äta upp till de fattiga barnen i Afrika. Tonåringen var medlem i Djurens rätt och i gymnasiet kom miljöengagemanget. Ibland har jag varit rör fantastisk. Ett tag var nästan hela min garderob från second hand eller miljömärkt. Och skafferiet helt KRAVmärkt. En fanatiskt egokick av att känna sig så attans duktig. 

Sen kom en utbrändhet. Och CSNpengar (alltså inga pengar). Arbetslöshet, deltidsjobb och lång pendling. Sen två och en lön. Det var liksom inte möjligt med de där alla dyra inköpen för miljöns skull. Vissa val hade blivit bra vana. Som att konsumera lite, använda upp det jag har, odla själv och byta. Men annars kom jag av mig. Att varje gång göra ett aktivt val funkar så länge en brinner för det. Och en del av de där orsakerna till minskad inkomst handlade ju även om att inte må så bra. Då är det svårt att hålla någon låga uppe alls. 

Men nu har livet varit attans bra ett bra tag. Och jag har ingen dålig ekonomi att skylla på. Vi är ju faktiskt sånna där DINKis (Double Income No Kids). Så nu börjar det krypa på mig så smått igen. Varenda banan jag valt de senaste månaderna har varit ekologiska. Och i skafferiet hamnar diverse burkar från Urtekram och Kung Markatta. 

Och i helgen hittade vi en ny fantastisk affär! Thrive i Haga, Göteborg. Fylld med jättesnyggt kläder som på det ena eller andra sättet var miljövänliga och rättvisa. Vi fyndade!
Star Wars till Sötaste och världens mjukaste tröja till mig. SnyggSnygg!
Den är visserligen inget bra exempel på att jag minsann visst har råd. För det har jag inte just nu efter en månad med sjukskrivning och ännu ingen sjukpenning   Men Sötaste har! Så jag fick den i för tidig födelsedagspresent =D

Thrive har även en webshop. www.thrivegbg.com

söndag 17 april 2016

Det växer för mig

Odlingsglädjen hölls under vintervåren tillbaka av magont, sjukhusvistelse och sjukskrivning. Nu jobbar jag igen, springer igen och känner inte direkt nått av magen längre. Så sakta sakta kommer det tillbaka. Det började med Sötastes påskpresent. 
Möjligheten till 6 tomatplantor i en perfekt nivå av odling. De blev fem och skrek snart efter omplantering. 
Blir en överraskning sen vilken sort som är vilken.... Det är två olika som jag blandat ihop totalt. 

När jorden ändå fyllde grovköksgolvet stoppade vi ner några fler frön. 
Squash, spenat och sallad. 

Tre krukväxter fick sig en nystart också. 
En stor aloe vera delades upp till fyra. 

Den hysteriskt risiga lyktrankan (hjärtan på tråd) är det bara rotknölarna kvar av. Hoppas de tar sig. Jag har älskat den sen jag köpte den på gymnasitet. För evigt förknippat med det där bohemiska hippielivet jag vill få till. 

Orkidéer behöver ju egentligen inte planteras om. Men en loppisfyndad ampel behövde innehåll. Nu får den gärna börja blomma också. 

torsdag 14 april 2016

6 veckor senare

För 6 veckor sen låg jag något groggy på uppvaket på sjukhuset. Det värsta illamåendet som kom så fort jag pratade hade lagt sig men det var fortfarande så attans skönt att somna om. Jag hade inte ont eftersom jag var fullproppad med smärtstillande fortfarande. Och jag behövde inte göra nånting så egentligen var inget speciellt jobbigt. Men jag längtade upp till avdelningen för att ringa Sötaste att operationen gått bra. Jag hade redan upptäckt det långa plåstret på magen istället för fyra små. Jag visste redan att det inte räckt med titthål utan blivit en stor operation. Men läkaren hade varit där och sagt att allt gått bra och att de fått bort en brusten blindtarm. Så nu skulle allt bli bra. På riktigt. 

Dagen efter fick jag besök av sjukgymnasten. Förutom en lektion i hur jag skulle ta mig ur sängen och en lektion i jämställdhet ("En får dela på sysslorna i ett förhållande så nu får din flickvän ta de tunga sysslorna") fick jag besked om när jag kunde börja springa igen. Det är möjligt att hon sa "om minst 6 veckor".  Det är möjligt. Jag hörde helt klart "om 6 veckor". Och idag är det 6 veckor. Så gissa vad jag har gjort!!!????!!!!
Spruuuuuungit! Första knappa kilometern gick jag raskt som uppvärmning. Sen blev det lugnt lunk. Ett lunk som kändes bra. Gick en gång till i slutet av en backe för det här var ju inte rundan jag skulle pressa mig på. Resten av rundan fortsatte jag att springa/lunka. Det kändes bra. Flåset var typ som vanligt. Benen var trötta. Magen känns, typ inte så mycket alls. Så där som den känns hela tiden. Och efteråt kom endorfinruset och längtan till nästa runda. =)

Såpigt

Ett gammalt hus har såklart trägolv. Såpskurade. Gråa och vackra. Nånstans därunder plastmattan i vardagsrummen vet jag att de finns. Och under det nya linoleumgolvet i köket. Men i kök är det inte så lätt med trägolv så det fick bli nytt, svanenmärkt linoleumgolv. Och hallen var det gamla bortrenoverat sen tidigare, så inget gammal golv men väl ett nytt. För vi hade några kvadrat över från sovrummet. 

En kan diskutera trägolv i en hall. Där är hårt slitage och trä är mjukt. Men om det ändå inte gör något att det ser använt ut så är det enbart vackert. För säkerhets skull köpte vi en stor matta att ha precis innanför dörren. Den tar allt grus och skyddar mot snöiga skor. Den skyddar även golvet mot solljus. För träet är levande och förändras av tid och ljus och användning. Ja, förutom under mattan få...

Vi tycker den mörka, mer gråa sidan är finast. Vilken tur, för det är den som syns.  

tisdag 12 april 2016

Springande husmorstips

På drygt ett och ett halvt år har jag hunnit köpa på mig ett och annat snyggt träningsplagg. Det är kul och inspirerande att gilla det en drar på sig. Och jag gillar verkligen varje plagg jag har. Vad jag inte gillar är lukten i dem. Först tänkte jag inte så mycket på det. De luktade ju som svettiga orienteringskläder och det förknippar jag med ute, roligt, klurigt och skog. Alltså enbart positiva saker. Och eftersom jag springer själv och utomhus så gör ju lite sunk inte så mycket. 

Men tillsist nådde de en gräns. När de till och med luktade illa när jag tog ur dem ur tvättmaskinen. 

Och det är ju tråkigt och helt onödigt att slänga snygga kläder som inte ens är slitna. Istället gjorde jag som varje modern människa. Jag gogglade. Vilket i sin tur ledde till inköp av 24% ättika. I med alla kläderna i maskinen och hällde på 1,5 dl ättika. Körde igång ett vanligt 40-program. Det funkade!!!


Kanske, eventuellt en svag doft av ättika var kvar. Men all sunklukt var puts väck. Och den kom inte tillbaka när jag blev svettig i kläderna på nytt. Inte ens andra dan i samma kläder. Så nu är träningsgarderoben räddad. Gött!

söndag 10 april 2016

Dörren är öppen

Det är fint med folk som bjuder in sig själva. Lite som när jag var liten och sprang över till grannen. Oftast var det "välkommen in". Och passade det inte så var det inte mer med det. Då fick nästa granne besök istället. Eller som när en bor i stan. GRANNE  skulle visserligen aldrig få för sig att knacka på. Men vänner är nära och ett besök eller en fika behöver inte bli så stor. Kan bli lite när som istället. 
När en är vuxen och när en bor på landet är det trots allt lite större att träffas. De ska ta sig hit eller vi dit. Och när en väl gjort det kan en ju inte åka igen efter en kvart. Det blir inte så ofta utan istället blir det länge när det blir. 

Jag har valt att bo här jag bor. Det finns för- och nackdelar med alla ställen. Och allt det här ger mig överskuggar lätt det jag saknat. Därför är det fint med vänner som bjuder in sig själva och visar mig att jag har även det. 

Fröken A kom och fick våffellunch och promenad. Vi fick höra om stugplaner och bilkörande och allt annat som hänt sen sist. Vi stannade upp bland vårens alla tecken och sög i oss av blåsippor, vitsippsängar och tussilago. 

Vi hittade grodornas barnkammare. 

Och Fröken A fick en rundvisning i allt som är nytt. Gästvinden börjar bli färdig så snart har vi än mer plats. 

lördag 9 april 2016

Nånting!

Vid den här tiden på året och redan för ett par månader sen brukar det suga helt hysteriskt i mig att få så frön och se dem gro. I år kom det en blindtarm i vägen. Det där molande, värkande tog död på den mesta lusten till typ allt. En känsla jag inte saknar. Jag tycker så mycket bättre om att rastlöst flänga runt och laga mat, vika tvätt, plocka undan träningskläder osv. Allt bara för att inte somna i soffan innan jag fått mat i mig. Rastlösheten har inget som helst samband med energinivån i kroppen. Är jag pigg rastlösar jag runt för att få saker gjort och få göra alla de där roliga sakerna. Är jag sjukt trött efter att ha jobbat första hela veckan efter att varit sjukskriven i fem veckor, jag då rastlösar jag för att lyckas laga maten klart innan jag fastnar total med soffa och skärm. 

På påsk fick Sötaste såklart ett påskägg. Förutom godis hade jag köpt ett kit med 6 odlingsplugg och två olika tomatfrön. Ett sånt där kit jag tycker är helt onödigt för både plånbok och miljö. Men i år blev en perfekt present. Och det gror!

Dessutom har jag en påse med squashfrön som jag fick som krya på dig! De kan jag så i egengjorda krukor av tidningspapper och fylla med såjord innan jag ställer dem i ett rendiskat köttråg. Olika saker fyller olika syfte.  

onsdag 6 april 2016

Det viktiga här i livet

En skulle kunna tro att mat på bordet eller någon att hålla i handen skulle vara det viktigast i livet. Och, visst, helt oviktiga är det inte. Men det finns en sak som överträffar allt i viktighet. Nämligen antal centimeter mellan marken och toppen på mitt huvud. 

När jag träffade min Sötaste sa hon att hon var 159ochenhalv. Och jag visste att jag är 164ochenhalv. Alltså är jag fem viktiga centimetrar längre. Fast hon hävdar att det bara skiljer fyra. För passexpeditionen har tolkat våra längder olika. Sötastes avrundade de uppåt, till 160. Och min nedåt till 164. Så hon anser att det finns skriftligt bevis på att det bara skiljer fyra centimeter. Men det är såklart fel! Det som sas först är det som gäller. 

Sen var Sötaste på hälsoundersökning. Och kommer hem med papper på att hon är 160 OCH EN HALV.  Va!?! Men! Nä! Hmf....

Idag hittade jag till skolsyster på jobbets sån mäta längd. Den stämmer. Tror minst det är lag på att den ska stämma. Och jag hade fel. Jag är minsann 165!!!
Eller 166. Beroende på en ska läsa av den där skalan. Men framför allt är jag myyycket längre än 164,5. Ha! 

Viktiga saker. 

söndag 3 april 2016

Dagens outfit

Hur många där ute har börjat jobba på bikinikroppen 2016 än? Är väl hög tid antar jag. Jag har en diet jag starkt inte rekommenderar. Brusten blindtarm. Visst för att det blir markant slankare både här och där men magen putar ut mer än före och det är garanterat inte värt det. En annan metod jag gillar bättre är att äta vanlig mat till en blir mätt och göra sånt du tycker är kul. Det borde göra dig starkt och redo nog att ta dig till stranden, byta till valfri bikini/baddräkt och fullständigt ge f-n i vilka normer och former du lever upp till eller inte. Ha!

Jag har inte alltid klarar av att hålla sjuka ideal ifrån mig. Och då var det en sak som helt klart fick mig att känna mig så attans mycket snyggare. Svälja förtreten med klädstorlek och köpa nya, snygga kläder i rätt storlek. Snygga kläder är alltid trevligt. Och motiverande. 

Jag räknade fel. Det är inte en vecka kvar tills jag får springa igen utan två. Som belöning för hur attans duktig jag är som står ut köpte jag nya träningskläder i går. 

Kommer visserligen dröja längre än två veckor innan jag kan använda dem. Behövs rätt mycket mer värme =) Två presentkort och medlemsrabatt gjorde att jag kunde få köpa nått jag helt enkelt tyckte var attans snyggt och inte riktigt behövde. 

Dagens outfit av redan befintliga och lagom varma träningskläder var lite mer svart...

Tur att andra delar är mer färgiga. 


Rundan blev den samma jag gått i ett par tre veckor nu. Men på snabbast tid hittills.