söndag 24 juli 2016

Högtemperaturträning

En har ju hört om det däringa med höghöjdsträning. Förbättrar syreupptagningsförmågan och gör en såååå mycket bättre. Men hur funkar det med högtemperatursträning? Vad ger det? Förutom j-t svettiga kläder... Tja, ett dopp i sjön blev det. Och 16 km till på kontot. 8 km uppför till sjön på 54 tunga minuter. Bada, kasta boll, kallt och alldeles underbart. Sen 8 km nerför hem på 48 min. Kändes varma och tunga de med men kilometertiden är jag nöjd med. Nöjd är jag också med en vattenflaska jag inte behöver hålla i för att dricka ut...

tisdag 19 juli 2016

Ytterligare en sammanfattning

Jag börjar komma ikapp med mina fotoalbum. Blev precis klar med ett som slutar med oktober förra året. Harreligen, mindre än ett år sen jue! 




Precis som de tidigare jag visat upp är de gjorda av kartong, tapet, Bind-It-All, cardstock och en salig blandning av alla dekorationer och minnessaker jag samlar på mig. 

Nästa är redan på gång. Vem vet, innan ni hinner säja scrapbooking är jag på ÅRETS bilder. 

lördag 16 juli 2016

Nått lyckas vi skörda

Vi är inte så på i vår trädgård i år. Skyller på vädret att inte ens hängmattan kom ut förrän semestern började. Det vi planterat växer. Så vi ska vara komma ihåg att skörda också... Men två omgångar av oregano har det blivit iallafall. 

Och häng på altanen. De sjukt snygga stolarna gör det lätt. Så fort en går förbi och det inte regnar kan en ju sätta sig lite. 

torsdag 14 juli 2016

I rummet vi är var dag

Visst vi sover ju i sovrummet varje dag. Och äter i köket varje dag. Kommer in i hallen och gör det där en gör i badrummet. Men rummet som verkligen gör skäl för sitt namn, var-dag-s-rum är ändå vårt mesta rum. Det är fint som bara den men skulle aldrig kunna vara ett finrum. Mamma och pappa har ett. Där är en bara när det är kalas. Kanske har alla hus som är större än vårat ett? Ett en sparar på liksom? 

Jag hittade inte så mycket hemmapysslat när jag gick runt och fotade i vardagsrummet. Om en inte räknar fotokonsten på väggarna. Men ärvt, övertagit och loppisfynd är det desto mer av. 

Soffan. Vi älskar våran soffa. Skulle nån gång svartsjukan drabba vårt förhållande så är det på grund av soffan. Så skön, så hög mysfaktor, så snygg och precis rätt storlek. Dessutom Blocketfynd. Varje gång vi åker förbi Bollebygd längtar jag hem till vår soffa. Kuddarna i vänstra hörnet har jag sytt. Av loppistyger och av avlagda jeans. 

Soffbordet är ett hopplock av två trälådor från uthuset och en ägglåda från Gotland. 

Men även om soffbordet är attans snyggt är det också attans långt bort om en varit snabb och fått hörnet i soffan. Så för att inte förstöra slöfaktorn satte vi upp en hylla bakom soffan. Perfekt för tekoppen.

En annan smart detalj för att slippa resa sig och, gudinnan förbjude, släppa skärmen är en förlängningssladd. Nära och lätt till laddning. 

Fåtöljen är rummets enda nyköpta möbel. Sideboard kommer från mormor och morfar. Fotot över tv'n har Sötaste tagit en tidig morgon. Canvastavlan gjorde en kompis till mig som minne över alla scoutäventyr vi haft ihop. 

Öppna spisen fick vi fixat till i höstas efter lite om och men. En sockerlåda är vedförvaring. På vintern när veden går åt rätt fort. På sommaren kommer det fram en massa läskiga småkryp om det ligger ved där länge. Småkryp får hålla sig ute!

Monsteran köpte jag på mitt första jobb till min första bostad. Lääänge sen nu. Bordet har vi lånat på obestämd framtid och korgen under kommer från mormor och morfar. Den är full med filtar. Behövs det där halvåret när huset är kallt... Fotona över har jag tagit på resor. Indien, Peru, Thailand och Kroatien. 

För ett par år sen rensade en kompis ur sim mormor och morfars hus. Och hotade att SLÄNGA en hel hög med Stringhyllor. Harreligen! I utbyte mot rabarberplantor räddades de hit hem. 

Burkar och lådor kan en aldrig ha för många av. Den här har följt med mig sen tonårsrummet. Släpade den till och med på tåget till en bostad. Kommer från uthuset här hemma. 

Inläggets skräpbild tillägnar jag Hjördis. Hon har en låda i fönstret hon älskar. Och den blir ALDRIG ren från vit päls...

tisdag 12 juli 2016

Tajmat

Att slutligen flytta in en lägenhet i ett hus samtidigt som pappa bygger gästhus är en bra tajming. Vi har en gel drös snygga och praktiska saker över att göra gästhuset fint med. Vi har haft våra första inofficiells gäster (innan det egentligen var färdigbyggt) och våra första officiella (färdigbyggt och inrett). Idag fyllde jag på med lite mer prylar som en utrensning på vinden genererade. Och tog kort på det. 








Vad mer saknas? Fler tavlor på väggarna kanske. En garderob att gömma dammsugare, sängkläder och tältsäng i. Och, just ja, en stooooor trave med tidningar att läsa. =)

måndag 11 juli 2016

Det börjar bra

Jag har semeeeeeeester! Helt underbart. Och den började bra. Redan lördag till måndag hade vi besök. Kusin och hans barn var här. Även om det inte var första gången någon sov över på Källarvinn så var det första gången mer långväga gäster gjorde det. Och vi fick bekräftat hur otroligt bra det är med gästhus. Allt det där som faktiskt kan vara lite jobbigt för både gäst och värd men som en så gärna står ut med för det är så nedbars att ha besök, lixom försvann. De hade en egen plats att dra sig undan på. En behöver inte bädda och bädda upp soffan varje dag. Och gästerna får chans att sova bra. Vi fick lite idéer och tips på vad som kan göra gästhuset ännu bättre. 

När de kommit och landat gick vi iväg till gårdsbutiken. Tänk att bo på landet och ändå kunna ta sina gäster till ett kafé. Dessutom ett kaffe med höns i buskarna =)


Harreligen vad söta. 

söndag 10 juli 2016

Full frihet

En fantastisk systerdotter fyllde 18, klarade teoriprovet och uppkörningen. Dubbla friheter, både myndig och körkortsinnehavare. Vi blev bjudna på kalas. Vår present bestod av ett halsband med vingar köpt i den fantastiska butiken Avi&Lena i Göteborg. 

Och ett kort jag gjorde och vi ramade in. 

Jag är extra nöjd med änglahuvudet med horn på =)

Och återigen blev vi påminda om att våra presenter inte är så normativa. De kanske inte är de bästa, men de är nästan alltid något annat än det alla andra ger. Det känns bra. 

söndag 3 juli 2016

Sen vidare till hallen

Från köket i vårt hus kan en gå vidare ut i hallen. Det kunde en inte för sju år sen. När jag var liten var hallen en oisolerad veranda som bara användes på sommaren. Där satt farfar i en rottingstol och tittade på när jag lekte kurragömma med mina nallar. När första hyresgästerna bodde här revs verandan och byggdes upp igen som isolerad och rum till en fyraåring. Men en behövde fortfarande gå från kök till sovrum till mellanrum till vardagsrum till verandan för att komma dit. Mellan kök och verandan låg trappan ner till källaren. När jag flyttade in och började kräva renovering satte vi igen trappen ner och tog upp ett dörrhål. Så mycket bättre flöde i huset!

För tre år sen renoverade vi det sista i hallen och fick iordning alla lappade lagade lösningar. 
Längst in i hallen byggde vi en garderob av det utrymme som från början var en skrubb med öppning från köket (till vänster). Källartrappen ligger under golvet framför garderoben. 

Mot köket hittade vi en fin pärlspont när vi rev väggar och masonit. Sandpapper, spackel och färg senare, så fint! Tavelväggen består av egentagna bilder, minnen från Medeltidsveckan i Visby och resan till Berlin och fotokonst. Byrån köpte vi på second hand och jag målade ovansidan och rutorna fram. Den är tre centimeter för bred för att få plats där det var tänkt. Men här passar den fint också. 

Kroken kommer från morfars Snickarboa. 

Vi fick en rulle björkriset av Bästa Bohemen som blev liggande till den hade sin perfekta plats. Det som blev över skickade ju vi i sin tur iväg vidare till Första Sergant Rosas hall. Väl utnyttjat köp det där! Egentagna foton i ramarna. 

Framför ytterdörren hänger ett loppisfyndat tyg för att hålla några av alla flugor ute. De små svarta hyllorna fanns i mammas lekstuga. Överst står en robot bästa Systersotter gjort till oss i julklapp. Byrån plockade jag från en övergiven sommarstuga. Den kändes lite väl Shabby chic-allt är vitt tills Sötaste bytte till svarta knoppar. Nu är den bra mycket bättre och jag letar inte halv desperat efter en annan på loppis längre. 

Vad vore vårt hem utan alla loppisfynd! Tavlan påminde mig om Tove Jansons konst precis efter att jag läst en biografi över henne. Bollslingan matschar löjligt bra. 

Farmor och farfars bäddsoffa från 40-talet. Mer snygg än bekväm. Och med souvenir från Kroatien, överkastet. Jeanskuddarna med applikationer av t-shirttryck sydde jag för ett par somrar sen. 

Alla dessa snäckor. Också från resor och utflykter. 

Korgen med jonglerbollar och poi spraymålade jag efter en inspiration från inredningstidning. 

Loppisspegeln blev svart istället för guld i kanterna. Ovanpå står en present från Sötastes föräldrar; Solen lyser även på liten stuga, och i den stugan vill jag bo med dig. 

Och trots stölden från ett hotellrum i Skottland händer det aldrig att vi kommer hem och hallen är städad åt oss. Konstigt... Istället kommer vi för det mesta hem och det ser ut så här:
Plus en halv dammsugare full med gräs och grus på mattan...

lördag 2 juli 2016

Det där med mossar

När det kom till kritan igår kväll, efter en veckas jobb och med en stoooooor längtan efter semester och bara ledigt, var jag inte så sugen. Som två heltidsjobbande orkar vi inte riktigt med helg efter helg med åka iväg och aktiviteter.
Men min tvilling från gymnasiet skulle ju vara där. Och 21k flack bana uppe på Hunneberg lät ju riktigt najs. Skog, stig och obanat. Min dröm jue som jag inte får till här hemma. Jag känner bara till några kilometer stig så det blir mest grusväg. 
Dessutom hade jag berättat för alldeles för många att jag skulle springa. Svårt att banga då....

Jag drog med mig 77årig pappa till Skogsvargarnas trailrun. Eller han drog med mig för han körde. Och det blev så bra. Tack vare att banan var just flack höll jag ett högt tempo. I min värld högt. Men det var en hel drös som såg så där sjukt vältränade ut som höll samma tempo. Som tillexempel en barndomskompis man som jag höll bakom mig i 18 kilometer. Bra för egot. 
Efter just 18 kilometer tog all extra energi slut. Jag fortsatte i typ samma tempo men han ökade och försvann ur sikte. Fram till 18 km kändes det lätt och som att jag hade ett tempo jag kunnat springa hur långt som helst i. Sen tror jag det var dålig matdisiplin som ställde till det. Frukosten var bra, men sen blev det inte att jag åt mer. På andra vätskan fanns choklad och saltgurka som åkte ner. Men jag borde ha tagit mer än bara vatten på tredje och sista vätskan också. Reserven tog helt enkelt helt slut och benen skakade när jag kom i mål. 

Trots det är jag grymt nöjd med en tid på 2:17:30 (enligt Runkeeper). Jag gav verkligen allt jag hade och jag sprang 21 kilometer!! Längre än jag nånsin sprungit. Alla, ALLA kläder var svettiga efter. Strumporna åkte i papperskorgen för dem var det hål i. Och alla blöta mossar krävde en disk av skorna...

Ikväll firade vi att jag är så attans grym, att det är lördag, att Sötaste haft en bra dag utan lera upp till knäna. Det blev tapas a'la oss. 
Vitlöksbaugett från frysdisken, champinjoner fyllda med färskost, plommontomater, salami, älgkorv och potatissallad. Till efterrätt en himla massa körsbär.